Paris som palimpsest – fem platser där stadens historia kan läsas lager på lager

I Paris försvinner historien sällan helt. I stället finns den kvar att läsa i lager på lager i staden.

Precis som en palimpsest. Som ett pergament där den gamla texten skrapats bort för att ge plats åt en ny, men där spåren av det som stod där förut fortfarande kan anas.

Kanske är det därför Paris så ofta känns som en stad man aldrig riktigt blir färdig med. När man tror att man känner en plats kan det räcka att titta en gång till för att upptäcka en äldre stad precis under den nya.

Här är fem platser där en äldre stad fortfarande går att ana under den nya.

Place de la Concorde – ett torg som bytt identitet

I dag är Place de la Concorde ett av Paris mest kända torg. Mitt på den stora öppna platsen reser sig den mer än 3 000 år gamla obelisken från Luxor, en gåva från Egypten till Frankrike på 1800-talet och som ursprungligen stod framför Luxortemplet. Obelisken är täckt av hieroglyfer, och när solen skiner glänser den förgyllda pyramidformade toppen.

Runt omkring ligger de två stora fontänerna, Fontaine des Mers och Fontaine des Fleuves, och åtta statyer som symboliserar olika franska städer.

Men bakom dagens Concorde finns en betydligt mörkare och otäck historia.

Platsen skapades ursprungligen för att hylla Ludvig XV och fick namnet Place Louis XV. Under franska revolutionen döptes den om till Place de la Révolution. Det var här giljotinen stod, och det var här som bland andra Ludvig XVI och Marie-Antoinette avrättades.

I dag är det svårt att föreställa sig samma vackra torg som skådeplats för några av revolutionens mest dramatiska ögonblick. Dagens namn, Concorde, som betyder ungefär samförstånd, fick platsen 1795, för att symbolisera försoning och enighet efter de våldsamma åren.

Place de la Bastille – där historien fortfarande syns på marken

I dag är även Place de la Bastille ett stort och öppet torg, med Colonne de Juillet i mitten och Opéra Bastille vid ena sidan. Men av den byggnad som gett platsen sitt namn finns nästan, men bara nästan, ingenting kvar ovan jord.

Bastiljen började byggas på 1300-talet som en fästning för att skydda den östra infarten till Paris. Med sina massiva murar och åtta torn blev den senare också ett statsfängelse, där personer som ansågs utgöra ett hot mot kungamakten spärrades in.

Stormningen av Bastiljen den 14 juli 1789 kom att bli en av den franska revolutionens mest kända händelser. Redan samma kväll påbörjades rivningen av fästningen. Efter ungefär ett och ett halvt år var den borta.

Colonne de Juillet, som i dag reser sig mitt på torget, hör däremot till en annan revolution, julirevolutionen 1830, och invigdes 1840.

Den som tittar ner kan fortfarande upptäcka markeringar i gatubeläggningen som visar var delar av Bastiljens murar och torn en gång stod. Plötsligt går det att föreställa sig den väldiga byggnadens konturer.

Och det finns fler spår. På Square Henri-Galli, några minuters promenad bort, ligger rester av grunden till Tour de la Liberté, ett av Bastiljens åtta torn. De upptäcktes när metron byggdes 1899 och flyttades hit för att bevaras.

La Bièvre – floden som försvann under Paris

Det kan vara svårt att föreställa sig att det under flera århundraden slingrade sig en liten flod genom 13:e och 5:e arrondissementen. La Bièvre rann in i Paris vid Poterne des Peupliers, fortsatte genom kvarteren kring Gobelins och mynnade sedan ut i Seine i höjd med dagens Gare d’Austerlitz.

Längs Bièvre låg ett helt arbetslandskap av kvarnar, färgerier, garverier och tvätterier. Men samma verksamheter satte också sina spår i vattnet. Med tiden blev Bièvre allt mindre ren, samtidigt som Paris växte tätt omkring den.

Under 1800-talet började floden därför steg för steg att föras ner i underjordiska ledningar, och 1912 försvann den sista öppna delen från stadsbilden. Floden försvann däremot inte helt. Delar av Bièvre leds än i dag vidare genom stadens underjordiska avlopps- och ledningssystem.

I dag ligger gator och hus där vattnet en gång rann. Men den gamla sträckningen går fortfarande att följa. Leta efter ledtrådar i form av bronsplattor och medaljonger i marken.

De markerar flodens väg och platser där gamla kvarnar en gång stod. Bland annat dyker de upp kring rue Croulebarbe, rue Berbier-du-Mets och place Georges-Moustaki.

Även gatunamn bär på minnen av den äldre stadsbilden. Till exempel syftar rue de la Glacière på isen som togs till vara från den frusna floden under vintern, medan rue du Moulin-des-Prés har fått sitt namn efter en av kvarnarna som låg längs Bièvre.

Under Notre-Dame – två tusen år av Paris

Några meter under stenläggningen på den stora, öppna platsen framför Notre-Dame finns rester av Lutèce, som Paris hette under romartiden, tillsammans med lämningar från senare epoker.

Direkt under torget, på 7 place Jean-Paul II, ligger Crypte archéologique de l’île de la Cité, den arkeologiska kryptan. Den skapades för att visa de lämningar som hittades vid utgrävningar på platsen mellan 1965 och 1972.

Bland lämningarna finns rester av den gamla kajen från den antika hamnen vid Seine, där båtar lastades och lossades för cirka 2 000 år sedan. I närheten syns också delar av ett gallo-romerskt badhus, bland annat systemet som värmde baden underifrån.

Där finns dessutom fundamenten till den kraftiga stadsmur som byggdes runt Île de la Cité i början av 300-talet, när ön blev den befästa kärnan i den romerska staden.

Men lagren slutar inte där. I kryptan syns också rester av rue Neuve-Notre-Dame, den medeltida gata som anlades i samband med att byggandet av Notre-Dame inleddes 1163 och som ledde rakt mot katedralens huvudingång. Källare från två av husen som låg längs gatan finns fortfarande kvar.

Här finns också lämningar efter det äldre Hôtel-Dieu, Paris historiska sjukhus, som fortfarande är verksamt och ligger intill Notre-Dame. Den äldre anläggningen försvann dock när Île de la Cité byggdes om under 1800-talet.

Då revs stora delar av de gamla kvarteren och ersattes av breda boulevarder, nya byggnader och det moderna avloppssystem som anlades under Haussmanns stora ombyggnad av Paris. I kryptan möts därför inte bara romartid och medeltid, utan också det Paris som växte fram under 1800-talet.

Bourse de Commerce – flera århundraden på samma plats

Bourse de Commerce, som ligger bara en liten bit från Les Halles, är en plats där flera århundraden fortfarande går att läsa i samma byggnad.

På 1500-talet låg här Hôtel de Soissons, ett palats som tillhörde Katarina av Medici. Av palatset finns nästan ingenting kvar, men intill dagens Bourse de Commerce står fortfarande den 31 meter höga Colonne Médicis. Enligt sägnen använde drottningens astrolog, Côme Ruggieri, kolonnen för att studera himlen.

På 1760-talet revs palatset och ersattes av Halle au blé, Paris stora spannmålshall. Den byggdes som en cirkelformad handelsplats där bland annat vete och andra spannmål såldes för att försörja den växande stadens befolkning. Även om hallen har byggts om flera gånger finns den  runda formen kvar, och det är den som är grunden för den byggnad som finns här idag.

I slutet av 1800-talet fick platsen ännu ett nytt liv. Den gamla spannmålshallen byggdes om till Bourse de Commerce, handelsbörsen, som invigdes 1889. Här möttes köpmän och handelsmän för att göra affärer.

Sedan 2021 är den gamla handelsbörsen hem för Pinault Collection, ett museum för samtidskonst.

När man kliver in kan man fortfarande se den historiska metallkupolen från början av 1800-talet ovanför sig. Idag är den täckt av glas som släpper ner ljuset över rummet. Under kupolen löper fortfarande det monumentala panorama som målades inför öppnandet 1889. Fem konstnärer fyllde den cirkelformade målningen med scener från olika delar av världen och den internationella handeln, en bildvärld tydligt präglad av sin tid.

I den rikt dekorerade historiska interiören finns även Tadao Andos stora cylinder i rå betong placerad mitt inne i rotundan. Den moderna formen följer den äldre byggnadens cirkel men skapar samtidigt ett helt nytt rum för samtidskonsten.

Här behöver man knappt leta efter de olika tidslagren. De står sida vid sida framför en.