Del 34: Endast Sverige svenska fuskare har

Kaoset i Sverige, först med valet och vissa inkryssade kandidaters något mindre presentabla bakgrund, samt det förestående valet i Spanien, får en ju oundvikligen att fundera lite över hur det är ställt med politiken och dess företrädare.

I Spanien kan man rösta till Kongressen, där det är stängda listor och partierna bestämmer vem som ska med samt i vilken ordning. Senaten, alltså överhuset, bjuder dock på några kullerbyttor. Beroende på vilken provins man som välare tillhör kan man kryssa för ett visst antal enskilda kandidater. Och det är bara att välja oavsett partitillhörighet. Plockgodis à la España.

På regional och nationell nivå i övrigt är det stängda listor som gäller – partierna bestämmer och väljarna får snällt svälja förtreten. Men i de absolut minsta byarna (under 250 invånare) är det öppna listor. Här kan man kryssa hejvilt; om grannen står med på listan men visar sig vara en riktig pendejo, så låter man helt enkelt bli.

Och nu undrar vän av ordning – är det ordning på kandidaterna i Spanien, ett fläckfritt förlutet, eller har det smugit sig in någon liten bidragsfuskare eller fortkörare bland digniteterna? Här finner man snarare en garderob stor som en herrgård fylld med politiska skelett. Vad sägs om att den tidigare transportministern har gjort sig en fin liten hacka på munskyddsaffärer under pandemin? Som tack blev det 24 år i fängelse. Och vad sägs om att premiärministerns fru och bror sitter med Svarte Petter och viskar om misstankar om korruption, otillbörlig påverkan och tjänstefel?

Att jämföra svenska politikers förflutna och brist på självinsikt med de spanska motsvarigheterna är ungefär lika dramatiskt som ett upphetsat gruppmöte i kommunfullmäktige i Valbo. Det vill sig inte. Riktigt.