Resnytt

Mannen sa Spanien

Del 30: Conny från Borås och konsten att aldrig lämna Sverige

8 September 2026 2 min läsning

Att resa är att upptäcka, att se och att uppleva. De första svenska, organiserade gruppresor var förstås vikingarna – hur strukturerad logistiken egentligen var med plundring och skatteindrivning låter vi vara osagt.

Planering åsido: mat är kultur. Det svenska köket med sin husmanskost går inte av för hackor. Den tyska motsvarigheten, som präglat mitt barndomshem, har en närmast militärisk relation till kål och fläsk. Jag kan villigt erkänna att jag saknar svensk husmanskost ibland.

Men det spanska köket bjuder på kulinariska kullerbyttor i den högre gastronomiska sfären. Jag menar, kokta grisöron i tomatsås, tapas på en obskyr bar i Getafe. En konsistensupplevelse som för tankarna till ett däckbyte på E15 i 38-gradig värme. Eller bläckfisken i sin egen svarta sörja på en krog i Madrid – tallriken såg ut som en mindre miljökatastrof på oljetankern Exxon Valdez.

Trots detta. Trots att Pimientos de Padrón och Gambas al Ajillo finns i vart och ett gathörn – vad gör den genomsnittlige svensken? Efter exakt tre dagars spansk verklighet känner man ett akut behov av att uppsöka en krog som drivs av en likblek Conny från Borås. Enbart för att beställa en plankstek.

"Ååå, den perfekta, för att inte säga bästa plankan", myser Börje och Gittan med nåt slött, lobotomerat drömskt i blicken. Fast det kan ju lika gärna vara ölen – billig och kolhydratstinn – som tagit ut sin rätt efter fyra timmars oavbrutet svettande på en plaststol utan solskydd.

Att släpa sig till Medelhavet för att äta plankstek med mos och bearnaisesås i 30-gradig värme är inte bara obildat. Det är en kränkning mot sunt förnuft. Om man absolut nödvändigtvis måste äta husmanskost på semestern kan man väl åtminstone ha anständigheten att erkänna det, eller välja den spanska.

Nej, tacka vet jag en redig tunnbrödrulle med halv gurkmajonäs på Sibylla i Valbo. Det, om något, är åtminstone kultur. Vikingarna hade i alla fall anständigheten att plundra på plats – inte korsa ett halvt hav för att äta samma mat som hemma.

Bloggare

Mannen sa Spanien

Han sa Spanien. Jag packade. Nu bor vi här. En halvtysk jurist rapporterar från kaos, sol och saker som inte alls fungerar som planerat.

Se fler inlägg →