Del 31; Fel adress - rätt bevis

Att resa innebär en rad nya intryck, oavsett om färden är lång eller kort. För längesedan, i en helt annan era, företog jag och en klenmodig ekonom en tjänsteresa från Stockholm till Sundsvall för att reda ut en korruptionshärva.
Redan på flygplatsen började det. Ekonomen, i ett tillstånd av kronisk småängslighet som tycks vara obligatoriskt för skrået, flackade med blicken: "Vet du vilka som ska möta oss? Känner du dom?" Näppeligen, svarade jag. Man ser vilka det är. Sagt och gjort — redan i rulltrappan hade jag scannat av fältet, pekat ut rätt figurer, och vi marscherade mot bilen.
Väl på plats på företaget uppenbarade sig det klassiska problemet: det begärda materialet fanns givetvis inte på kontoret, utan i mannens privata villa. Bara att lyfta luren till åklagaren för ett snabbt beslut om husrannsakan på den adressen. Kollegan som körde svällde upp av lokalkännedom: "Åh, jag växte upp där, jag vet exakt var det är."
Vi närmar oss villan. En bil står parkerad på uppfarten. Kalas, han är hemma. Jag kliver fram och ringer på, med den dämpade provokation som situationen kräver. Inget svar. Jag trycker igen, lite mer ihärdigt. Fortfarande dödstyst.
Då kliver Sundsvallskollegan in i handlingen. Redan lätt irriterad efter ett uppskjutet samtal med sin mor om fönstertvätt tidigare samma dag, tar han över dörren. Han ringer på och bankar med en frenesi som skulle ha fått ett Jehovas vittne på söndagsrunda att framstå som blyg, och brölar med grov stämma: – ÖPPNA, DET ÄR POLISEN, VI VET ATT DU ÄR HEMMA.
Stillhet. Tystnad. Så, ett svagt knarrande ljud från andra sidan gatan, och en bräcklig, darrig röst hojtar: – Jag tror att det är till mig ni ska.
Jag och Sundsvallskollegan stirrar rakt fram, med blicken låst, medvetna om att en enda mikrosekund av ögonkontakt skulle utlösa ett totalt okontrollerat, tjänstemanna-odugligt asgarv.
Facit? Ekonomen fick sina papper. Sundsvallskollegan fick vandra över gatan och be om ursäkt till stackaren som låg och hyperventilerade i en papperspåse. Jag fick en utskällning av chefen. Och företaget fick en saftig företagsbot.
Ibland blir det fel. Men rätt ändå.