Ta spårvagnen och åk på konstrunda – se sju oväntade konstverk

Metron är så starkt förknippad med Paris att det är lätt att glömma att staden också har spårvagnar.

Efter att de gamla spårvagnarna försvann från Paris gator 1937 dröjde det nästan 70 år innan de återvände innanför stadsgränsen. År 2006 öppnade T3 längs boulevards des Maréchaux i södra Paris. Linjen förlängdes senare österut och norrut, och 2012 delades den i dagens T3a och T3b.

När linjen byggdes ut fortsatte också den konstsatsning som hade varit en del av T3 från början. Nitton nya konstprojekt skapades längs den nya sträckan, flera i direkt anslutning till spårvagnens hållplatser.

T3b går ovan jord genom östra och norra Paris. Längs linjen finns permanenta konstverk som är både oväntade och roliga att upptäcka. Det gör T3b till mer än bara ett sätt att ta sig runt Paris. Linjen kan också bli en konstresa genom staden.

Så gör du konstresan

Vi börjar vid vid Porte de Vincennes och tar T3b i riktning mot Porte Dauphine. På den här turen gör vi sju stopp och avslutar vid Porte de Clignancourt.

Några verk finns precis vid hållplatsen, andra hittar du en kort promenad därifrån.

Du kan förstås välja bara några av konstverken. Men vill du göra hela turen är principen enkel: Kliv av, upptäck och ta nästa spårvagn vidare. Och någonstans längs vägen blir själva resandet en del av upplevelsen. För längs T3b är själva resan lika inspirerande som målet.

Porte de Vincennes – Call  & Response av Langlands & Bell

Vi börjar konstresan vid spårvagnens startpunkt, vid Porte de Vincennes.

Vid metroentrén står Call & Response av konstnärsduon Langlands & Bell. Verket består av två likadana ljusinstallationer, en på vardera sidan av cours de Vincennes. Varje installation är uppbyggd av tre stora glaspaneler som tillsammans formar tre sidor av en kub.

Men det roligaste avslöjar sig när spårvagnarna kommer och går. Ljuset växlar från ljuslila till blått i takt med deras ankomster och avgångar. Det speglar något som ofta förekommer i Langlands & Bells konst. Duon arbetar ofta med relationen mellan människor och arkitektur, och de nätverk som får en stad att fungera.

Porte de Montreuil – Poings d’eau av Pascale Marthine Tayou

Vid Porte de Montreuil finns Poings d’eau, som består av fem skulpturer utspridda längs boulevard Davout, både norr och söder om hållplatsen. Varje verk står på en stor, cirkelformad skiva i marknivå, dekorerad i starka färger.

Fyra av skulpturerna består av grupper av nästan människostora gestalter som står tätt tillsammans. På flera av gestalterna sitter vita, fosforescerande hattar som lyser i skymningen. Den här typen av människofigurer återkommer ofta i Pascale Marthine Tayous konst, där humor och starka visuella uttryck blandas med referenser till identitet och kolonial och postkolonial historia.

Den femte skulpturen ser annorlunda ut. Där står mindre figurer ovanpå en enorm knuten näve. Men näven återkommer också på alla fem skulpturerna i en oväntad funktion. Tryck på knappen, så rinner vatten ur en knuten hand. De fem skulpturerna är alltså också fullt fungerande dricksvattenfontäner, skapade i samarbete med Eau de Paris.

Här kan du göra promenaden till en liten skattjakt. Hittar du alla fem skulpturerna innan du fortsätter?

Porte de Bagnolet – Twisted Lamppost Star av Mark Handforth

Vid Porte de Bagnolet ser det först ut som om en gatlykta råkat ut för en mindre katastrof.

Mark Handforths Twisted Lamppost Star reser sig 17 meter över rondellen. Den rosa stålkonstruktionen börjar som en vanlig lyktstolpe men bryts och vrids flera gånger tills den bildar en stjärnliknande form. Längst ut sitter fem lampor. När gatubelysningen tänds lyser också skulpturen upp och sprider ett rosa sken.

Handforth arbetar ofta med saker i stadsrummet som vi är så vana vid att vi knappt längre lägger märke till dem, som till exempel trafikskyltar, räcken och stolpar.

Här har en helt vanlig lyktstolpe helt enkelt slutat uppföra sig som den ska.

Porte de Pantin – Les Fourmis av Peter Kogler

Vid Porte de Pantin är det dags att titta mot la périphérique, ringleden som går runt Paris.

Under bron har Peter Kogler placerat stora ljuspaneler, som tillsammans sträcker sig över 200 meter. På panelerna rör sig ett långt tåg av bärnstensfärgade myror, ett motiv som återkommer genom hela hans konstnärskap. Så småningom förändras bilden och myrorna övergår i en världskarta.

Kogler använder ofta just myror, rörsystem och kartor för att skildra nätverk och rörelse. Här blir kopplingen självklar. Ovanför susar bilarna fram, nedanför passerar spårvagnen och mitt emellan marscherar myrorna vidare.

Porte de la Villette – La Station av Anita Molinero

Vid Porte de la Villette är konstverket ovanligt lätt att missa, just för att du redan befinner dig mitt i det när du kliver av.

Anita Molinero har nämligen gjort hela spårvagns- och busstationen till en del av konstverket. La Station omfattar bland annat nio väderskydd, där betong spelar en central roll, men inget ser riktigt ut som de andra. Några av väderskydden har vridits och vänts så att delar som normalt ligger horisontellt plötsligt står upprätt. Även sittplatser, skyltar och andra detaljer i stationsmiljön har fått oväntade placeringar och former.

Titta också på räckena runt stationen. De rostfria stängerna har böjts och vridits som av en kraftig vind, som om rörelsen genom platsen hade satt spår i metallen.

 Så arbetar Molinero ofta. Hon böjer, smälter och deformerar vardagliga och industriella material som plast, metall och betong för att förändra det välbekanta och få oss att se det på ett nytt sätt.

Porte d’Aubervilliers – La Grande Fontaine av Katinka Bock

Katinka Bocks La Grande Fontaine är en omkring 60 meter lång skulptur där brons, granit, keramik och trä möter något levande. Mitt i verket växer ett körsbärsträd. När det regnar leds vatten genom rännor i skulpturen, så att naturen bokstavligen blir en del av konstverket.

Det säger mycket om hur Bock arbetar. Hon låter ofta natur, vatten, väder och tid påverka skulpturerna, i stället för att se dem som något färdigt och oföränderligt. La Grande Fontaine förändras därför med både väder och årstid.

Efter de lysande myrorna och den vridna lyktstolpen är det ett stillsammare stopp. Men kanske är det just här man upptäcker att konst längs en spårvagnslinje inte behöver vara monumental för att förändra platsen.

Porte de Clignancourt – Cœur de Paris  av Joana Vasconcelos

Till sist väntar ett verk som syns på långt håll.

Högt över det stora trafikflödet vid Porte de Clignancourt sitter Joana Vasconcelos röda Cœur de Paris. Hjärtat är täckt av omkring 4 000 handmålade azulejos, dekorativa glaserade kakelplattor som är typiska för portugisisk arkitektur. De är tillverkade hos den historiska kakelfabriken Viúva Lamego i Lissabon.

Mötet mellan traditionellt hantverk och monumentala, färgstarka uttryck är typiskt för Vasconcelos. Hon arbetar ofta i stor skala och låter välbekanta material och föremål få nya proportioner och sammanhang.

Och hjärtat står inte stilla. Det roterar, samtidigt som ljuset tänds och släcks i en rytm som efterliknar hjärtslag. Verket skapades på initiativ av de boende och föreningar i området, som ville ha en symbol för sitt kvarter, och invigdes på alla hjärtans dag 2019.

Bra att veta om biljetter

Eftersom konstrundan innebär flera av- och påstigningar är en dagsbiljett, Navigo Jour, ett smidigt alternativ. År 2026 kostar endagsbiljetten 12,30 euro och ger obegränsade resor med bland annat spårvagn, metro och buss under dagen.

Ska du stanna flera dagar i Paris finns också veckobiljetten Navigo Semaine. Den kostar 32,40 euro för zon 1–5 och gäller från måndag till söndag.

Biljetter kan köpas direkt i mobilen via appen Bonjour RATP.