Del 29; Vem ska man tro på. Egentligen

Det är inte lätt att ha koll på de mest elementära lagarna. I Sverige, menar jag. För när svenskar flyttar till Spanien blir det ofta en tankevurpa av episka mått i jakt på råd och rön. Många skulle uppenbarligen må bra av en uppdatering av den där samhällskunskapen de sov sig igenom 1972.

Ibland känns det som om man är statist i en Lars Norén-pjäs. Är företaget seriöst, kan man verkligen lita på dom? Och den viktigaste frågan av alla – pratar de svenska?

Bakgrundskontrollen är rigorös – ja, alltså i sann Facebook-anda, för Lotten vid poolen sa ju så, och Kjell och Maggan på pubkvällen i Rosaleda har gjort så i hundra år.

Samma person sitter klistrad framför skärmen och lägger ut exakt samma fråga i varenda grupp som finns att tillgå på Facebook. De kan förfasa sig över att månadens elräkning har ökat med 11 euro, utan att ha en aning om att den spanska staten har pillat på momssatserna. Men i samma stund de får det svar de verkligen ville ha, då är de i hamn. För i slutändan handlar det ju om att få det svar man vill ha – inte det svaret som ligger i linje med lagar och regler.

Det är ju trots allt Spanien. Ad hoc har ingen dött av. Eller? Huvudsaken att man får strosa runt på Paseon och köpa märkeskopior. Ett fynd är ett fynd. Oavsett om det bryter mot lagen, även den spanska.