Paris i detaljer – fem symboler som får fasaderna att börja tala

Paris fasader är fulla av små detaljer som är lätta att gå förbi. Ansikten ovanför portar, snäckor, bin, ymnighetshorn och fantasiväsen. När man väl lägger märke till detaljerna börjar fasaderna berätta.

Här är fem att hålla utkik efter på Paris gator.

Mascarons – fasadernas ansikten

De skulpterade ansikten som dyker upp ovanför portar och fönster kallas mascarons, ett ord som kommer från italienskans mascherone och betyder ungefär stor mask.

Motiven kan föreställa kvinnor och män, antika gestalter eller mer fantasifulla ansikten. Mascarons blev särskilt vanliga som fasaddekor under 1600- och 1700-talen och användes för att framhäva portar, fönster och andra delar av fasaden. De kunde ibland knyta an till antikens gudar eller allegoriska figurer, men var också helt enkelt ett sätt att göra byggnaden mer uttrycksfull.

Hôtel de Noisy, 31 rue de Cléry / 2 rue Poissonnière, i 2:a arrondissementet, är en bra plats att börja leta på. Byggnaden härrör från 1700-talet, och delen mot rue de Cléry uppfördes 1739 av arkitekten Jean-Baptiste Vautrain. Fasaderna präglas av den eleganta rocaille-stilen, med böljande former, fint skulpterade detaljer och smidesräcken.

Ovanför porten mot rue de Cléry sitter ett kvinnligt mascaron under en utskjutande taklist, som vilar på två skulpterade konsoler. På fasaden mot rue Poissonnière finns ytterligare ett kvinnoansikte som är typiskt för 1700-talets rocaille-stil, en dekorativ form av rokoko med böljande linjer och rikt skulpterade ornament.

Ansiktet markerar porten och gör entrén till en tydlig blickpunkt. För när man väl har lärt sig känna igen ett mascaron börjar man plötsligt upptäcka ansikten över portar och fönster runt om i Paris.

Snäckor, bläckfiskar och sjöstjärnor – havet på rue de Hanovre

Under Art nouveau blev naturen en av arkitekturens stora inspirationskällor. Blommor och slingrande växter är kanske det man först tänker på, men på vissa fasader är motiven hämtade från en helt annan värld.

Huset på 6 rue de Hanovre i 2:a arrondissementet byggdes 1907–1908 av arkitekten François-Adolphe Bocage, och fasaden dekorerades med glaserad keramik av Alexandre Bigot.

Tittar man närmare dyker ett helt marint universum upp: alger, bläckfiskar, pilgrimsmusslor och sjöstjärnor. De gröna, blågröna och ockrafärgade tonerna förstärker känslan av hav och havsbotten.

Kanske är det just kontrasten som gör fasaden så fascinerande. Mitt bland de eleganta stenfasaderna nära Opéra Garnier dyker plötsligt en hel undervattensvärld upp.

Naturmotiven fortsätter dessutom in i entréhallen, där havsmotiven ersätts av blad och rosor.

Ymnighetshorn – en gammal symbol för överflöd

Ymnighetshornet, la corne d’abondance, har sitt ursprung i den antika mytologin. Det föreställer ett horn som svämmar över av frukt, blommor eller sädeskorn och har genom århundradena blivit en symbol för rikedom, välstånd och överflöd.

Motivet har använts flitigt i arkitektur, ofta tillsammans med blad, blommor och andra ornament.

Ovanför porten på 5 rue du Mail i 2:a arrondissementet finns två ymnighetshorn som ramar in ett faunansikte. Ur hornen väller blommor och växtmotiv fram.

Det är en detalj som är lätt att gå förbi om man inte vet vad man ska leta efter. Men när man väl känner igen formen blir ymnighetshorn lättare att upptäcka också på andra håll i Paris.

Det blir som en liten skattjakt. Och plötsligt ser man inte längre bara utsmyckning, utan symboler med en historia.

Bin – små symboler med stor historia

Bin har länge förknippats med flit, ordning och gemenskap. I Frankrike fick de dessutom en särskild betydelse genom Napoleon I, som gjorde biet till ett av kejsardömets viktigaste emblem.

Men på Paris fasader kan bina också ingå i ett helt annat bildspråk, knutet till arbete och handel.

Vid 3 rue de Palestro i 2:a arrondissementet, ovanför ingången till Passage du Bourg-l’Abbé, finns en bikupa omgiven av bin som en del av den skulpterade dekoren.

Bikupan symboliserar den ekonomiska aktivitet som en gång präglade passagen.

På var sida om porten står dessutom två karyatider, skulpterade kvinnogestalter som samtidigt fungerar som arkitektoniska stöd. De skapades av Aimé Millet 1863 och föreställer Industrin och Handeln. Industrin känns igen på maskindelarna, medan Handeln har ett ankare som attribut.

Tillsammans bildar de en liten berättelse i sten om den värld som passagen en gång var en del av.

Sjöjungfrur – två fantasiväsen som blev poesi

Paris fasader är inte bara fyllda av blommor och verkliga djur. Där finns också en hel värld av mytologiska och fantasifulla varelser, som fauner, tritoner, gripar och sjöjungfrur.

Sjöjungfrur har genom historien kunnat symbolisera havet, lockelse och fara, men i arkitekturen används de också som fantasifulla ornament.

Ovanför porten på 65 boulevard de Sébastopol, vid rue Étienne-Marcel i 1:a arrondissementet, sitter två små sjöjungfrur med ett varghuvud mellan sig. Varför just dessa figurer hamnade på fasaden verkar inte vara känt, vilket bara gör detaljen ännu mer fantasieggande.

Sjöjungfrurna är diskret utformade och därmed lätta att gå förbi. Men en person som verkligen lade märke till dem var författaren och poeten Raymond Queneau. Han skrev till och med dikten Les sirènes de Sébastopol, som ingår i samlingen Courir les rues från 1967.

Två små figurer ovanför en port blev början på en dikt, och ibland behövs inte mer än så för att kreativiteten ska flöda och fantasin sättas i rörelse.