Del 9, Pappersdjungeln — att bli en riktig spanjorska

Jobb, bostad, NIE-nummer och bankkonto. Som bomullsinlindad svenska tänker man att nu är man utrustad för sitt nya liv i Spanien. Nix.

Nästa pjäs i byråkratipusslet heter Empadronamiento — kommunal folkbokföring, om man ska vara seriös. Det fixade sig dock smidigt tack vare min söta hyresvärd Dolores, som styrde upp det hela med en förnämlig effektivitet som man inte väntar sig av ett land känt för siesta.

SIP-kortet är en annan historia. Det är ett fint litet kort som bevisar att du har rätt till sjukvård i Spanien — och ni är väl inte naiva nog att tro att något sådant gäller nationellt? Precis.

Glad i hågen strosade jag till vårdcentralen och lade fram allt som behövdes. Den lille gubben gick inte. Alla papper kom tillbaka pronto med en harang på spanska som for rakt över mitt huvud.

Goda råd är dyra — eller, faktiskt, det är de inte alltid. Lösningen hette mannen med spanska som modersmål. Efter en verbal pingpongmatch av högre kaliber hade jag till slut mitt SIP-kort i handen. Det kort som möjliggör besök på min lokala vårdcentral och sjukhus — inom min region, för att vara noga med det juridiska.

Söte Jesus.

SIP-kortet var säkrat. Litet visste jag att jag snart skulle behöva använda det.