Del 7: Den åttonde cirkeln — callcentret

Efter tre veckor av kvalificerat beachhäng var det dags att börja jobba. Som jurist inom den statliga sfären – alltid på den sidan som inte ser särskilt välvilligt på människor med en elastisk syn på rättvisa – var steget till ett callcenter kanske inte min mest stjärnspäckade karriärrörelse. Jag vet, det kan tyckas vara under min värdighet, men man måste ju börja någonstans i ett nytt land.

Det blev två månader i skolbänken innan de slutligen släppte ut oss i verkligheten. Och så, mitt första samtal.

I andra änden av linjen fanns en äldre dam från Ålesund. Är det någon som är bekant med den dialekten? Knappast. Låt mig säga det så att alla förstår – även ni illvilliga med ett rikt inre liv: den som påstår att det inte finns några dumma frågor har aldrig jobbat på ett callcenter. Och nej, kunden har inte alltid rätt.

Dialekten var så pass komplex att franska plötsligt framstod som ett väldigt lätt språk att få grepp om.

Detta var bara uppvärmningen på mitt nya liv i Spanien. I den stunden kändes det som att det inte kunde bli värre.Eller? Kvalificerad gissning, någon?!