
Del 40; Den svenska modellen – inte alltid så populär
Många som drömmer om ett nytt liv i Spanien lever i en vacker, ungdomlig villfarelse om att livet är enklare och “bättre” än i Sverige. Det må så vara – ända tills verkligheten slår till, lika obönhörligt som mygginvasionen i Söderfors en ljum julikväll.
Flextid, deltid och vab – för en spanjor låter det som något hämtat ur en vacker skandinavisk saga, ungefär som punktlighet och transparens hos Hacienda. Det kan väl inte existera i verkligheten? Deltid har föräldrar faktiskt rätt till enligt lag, med motsvarande lönesänkning. Det är bara det att ingen verkar ha berättat det för arbetsgivarna. Vab existerar inte, men har ditt barn otur nog att bli sjukt har du rätt till hela fyra betalda dagar om året. Fyra. Tur att vinterkräksjukan är ett svenskt påfund. Man kan också få “barntider”, alltså arbetstider som går ihop med att lämna och hämta barnen i skolan – men inte en enda timme färre. Barnen får helt enkelt anpassa sig.
I Sverige är det bara så. Det är sedan gammalt. I Spanien är det en rättighet på pappret, och om du envist vill exercera din rätt kan du räkna med att få en plats i första parkett när kollegorna befordras – och välja semestervecka bland de som blev över. Det brukar vara någon gång i november.
Arbetstid: i Sverige får man betalt för utfört arbete, och blir det övertid kan man ofta ta ut det i extra ledighet. I Spanien ska du vara glad att du har ett jobb. Obetald övertid är inte ett problem, det är en tradition. Fyra av tio övertidstimmar betalas aldrig ut – och ingen är gladare än arbetsgivarna, det är ju till deras fördel. Man måste respektera detta – det är ju trots allt deras företag.
I Sverige finns facket, kollektivavtalen och en hel himla massa juridik att luta sig mot. Spanien har förvisso också kollektivavtal, men som de flesta har insett är de ungefär lika mycket värda som ett kvitto från COOP i Valbo. Utfärdat år 1987. Alla anställda omfattas av kollektivavtalet – men få arbetsplatser har en representant att vända sig till. Någon måste ta tag i det, se till att det finns en person som är villig att representera de anställda, och sedan ska det hållas ett val. Långbänk. Verkligen.
Men det har kommit till min kännedom att en arbetsgivare här i Spanien, med ett rikt inre liv, har kommit på den briljanta idén att betala sina anställda för att de inte ska rösta fram en representant. Tänk er en svensk arbetsplats som betalar personalen för att inte starta en fackklubb... Det är ju egentligen ganska genialt. Varför betala för ett fackligt problem i efterhand när man kan köpa bort det i förväg?
Men om man lägger allt i den stora paellapannan och rör om, så är ju livskvaliteten i Spanien ändå bättre än i Sverige. Det är sällan eller aldrig man kan köpa ett drickbart vin på Lidl i Valbo för 1,49 €.

Bloggare
Mannen sa Spanien
Han sa Spanien. Jag packade. Nu bor vi här. En halvtysk jurist rapporterar från kaos, sol och saker som inte alls fungerar som planerat.
Se fler inlägg →