Del 17: Lyssna vid dörren eller klättra över balkongen

Vi hade precis flyttat in, jycken, mannen och jag. Vi hade inte stött på några grannar. Än. Dags för hundpromenad och hela flocken går ut – dörren slås igen bakom oss. Då säger mannen: "Har du nyckel?" Nix, och jycken hade inte en aning om att dörrar i Spanien går åt fel håll, så att säga – de går inåt, och när man väl har slagit igen den är den låst.

Jahopp, vad göra? Ringa låssmed? Antagligen dyrt, och det tar tid innan de är på plats. Vi knackar på hos grannen och förklarar vårt dilemma. Inga problem, vi välkomnas in, hela bunten. Mannen och grannen Paco går ut på terrassen, och mannen klättrar med hjälp av Paco över i en stil som skulle få Stefan Holm att ge stilpoäng.

Många ont anande svenskar har nog inte insett vad det innebär att ha spanska grannar. Vi svenskar är vana att lyssna vid dörren om någon kommer för att därefter spurta ut ur lägenheten med en hastighet som skulle få Usain Bolt att bli grön av avund.

Här i Spanien snackar grannarna med varandra, det är Buenos Días och alla andra hälsningsfraser. Kliver man in i hissen hälsar man, och några våningsplan senare när man går ut så tar man adjö. Ser man grannen på stan så hälsar man och snackar lite. Man öppnar dörren när grannen ringer på, oavsett tid på dygnet. Vad grannen heter? Oväsentligt, vecino/vecina fungerar bra.

Denna interaktion kan vara extremt påfrestande för oss svenskar – men det är bara att bita ihop nu när man har slagit ner sina pålar i den spanska myllan. Grannar är dessutom av en annan kaliber här i Spanien.

Allt väl. Några dagar senare knackar samma granne på vår dörr och är väldigt upprörd – han undrar vad det är vi grillar. Det luktar så gott, och varför har vi inte bjudit in dem?

Att känna till dina grannar är inte alltid av ondo. Inte i Spanien i varje fall.