Tågkraschen i Spanien: Här är teorin om varför två höghastighetståg kolliderade
Ett tekniskt fel och beslut i trafikledningen står i centrum för utredningen efter den dödliga tågkraschen i Spanien. Men flera viktiga frågor återstår.

Utredningen efter den katastrofala tågolyckan i Spanien riktar nu in sig på ett möjligt händelseförlopp där ett fel i järnvägens säkerhetssystem följdes av beslut från trafikledningen som gjorde att ett höghastighetståg kunde fortsätta mot ett annat tåg som stod stilla på spåret. Minst 68 personer har rapporterats döda och många fler har skadats efter olyckan nära Urda i provinsen Toledo. Samtidigt återstår flera avgörande frågor innan den exakta orsaken kan fastställas.
Olyckan inträffade på morgonen onsdagen den 28 oktober på höghastighetslinjen mellan Madrid och Sevilla. Ett AVE-tåg från det spanska järnvägsbolaget Renfe kolliderade med ett Iryo-tåg som stod stilla på spåret. Flera vagnar spårade ur och räddningsarbetet pågick under svåra förhållanden. Enligt de senaste rapporterna från Reuters och spanska medier har myndigheterna inlett utredningar för att klarlägga både det tekniska felet och de beslut som fattades under minuterna före kollisionen.
Ett tekniskt fel kan ha utlöst händelseförloppet
En central del av utredningen gäller signalsäkerhetssystemet LZB, som används för att övervaka tågens rörelser och bidra till att hålla säkra avstånd mellan tågen. Enligt transportminister Óscar Puentes redogörelse slutade systemet att fungera omkring klockan 08.30 på olycksmorgonen. Felet ska ha haft samband med ett kommunikationsproblem mellan datorer.
När säkerhetssystemet föll bort stannade flera tåg automatiskt. Trafikledningen vid Adif, det statliga bolag som ansvarar för Spaniens järnvägsinfrastruktur, fick därefter hantera trafiken under förändrade förutsättningar.
Det är viktigt att skilja på det tekniska felet och själva orsaken till kollisionen. Att ett signalsystem slutar fungera behöver inte i sig leda till en olycka. Järnvägen har rutiner för hur trafiken ska hanteras när ordinarie säkerhetssystem inte fungerar. Utredarna måste därför också undersöka hur dessa rutiner följdes och varför två tåg hamnade i samma farliga situation.
Därför granskas beslutet att låta AVE-tåget köra vidare
Enligt den tidslinje som transportministern presenterat fick föraren på Renfes AVE-tåg omkring klockan 08.36 besked om att återuppta färden. Enligt uppgifterna gavs tillståndet för normal körning trots att det ordinarie LZB-systemet hade fallerat och en röd signal fortfarande var aktiv.
Det är en av de mest centrala omständigheterna i utredningen. När det automatiska systemet inte fungerar måste trafiken hanteras enligt särskilda säkerhetsrutiner. Enligt den redogörelse som rapporterats av RTVE skulle tåget under dessa förhållanden ha framförts med särskild försiktighet och begränsad hastighet, så att föraren kunde upptäcka hinder och stanna i tid.
I stället fortsatte AVE-tåget enligt de preliminära uppgifterna längs sträckan mot Sevilla. Det färdades omkring 25 kilometer innan det kolliderade med Iryo-tåget vid Urda cirka 08.53.
Transportministern har beskrivit beslutet att låta tåget återuppta normal körning som mycket svårt att förstå. Han har samtidigt betonat behovet av att utreda vad som faktiskt hände innan ansvar kan fastställas. Det är därför för tidigt att slå fast att en enskild person ensam orsakade olyckan.
Läs också: Tågkrasch i Toledo
Iryo-tåget kunde inte komma vidare
En annan viktig fråga är varför Iryo-tåget blev stående och inte kunde återuppta färden. Enligt rapporter om kommunikationen mellan föraren och trafikledningen meddelade Iryo-föraren att tåget var stoppat och att det inte gick att starta om LZB-systemet.
Trafikledningen ska även ha uppmanat Iryo-föraren att försöka återuppta färden. Men tåget förblev stillastående. Samtidigt hade Renfes tåg redan fått tillstånd att fortsätta.
Det är just den här kombinationen som nu granskas: varför det ena tåget tilläts köra vidare samtidigt som det andra fortfarande stod kvar på spåret, och varför situationen inte upptäcktes eller korrigerades innan tågen kolliderade.
RTVE har rapporterat om ljudupptagningar från kommunikationen mellan trafikledningen och de båda tågen. Dessa inspelningar kan bli viktiga för att fastställa vilka besked som gavs, när de gavs och vilken information personalen hade tillgång till vid varje tidpunkt.
Var signalsäkerhetssystemet för gammalt?
Olyckan har också väckt frågor om järnvägens tekniska utrustning och moderniseringen av linjen mellan Madrid och Sevilla. LZB-systemet har använts på sträckan sedan 1990-talet. Spanien har samtidigt arbetat med att införa det modernare europeiska signalsäkerhetssystemet ERTMS på fler delar av järnvägsnätet.
Enligt rapportering i El País har övergången till ERTMS på den aktuella linjen försenats. Det har lett till en diskussion om hur den äldre tekniken underhålls och hur länge den ska fortsätta användas.
Det finns dock ännu inte belägg för att systemets ålder ensam orsakade olyckan. Utredningen behöver bland annat fastställa vad som utlöste kommunikationsfelet, hur säkerhetsfunktionerna reagerade och om de rutiner som användes vid störningen var tillräckliga.
Det är också viktigt att komma ihåg att ett äldre signalsystem inte automatiskt är osäkert. Den avgörande frågan är hur systemet fungerar, underhålls och samverkar med trafikledningens rutiner när ett fel uppstår.
Två separata utredningar ska ge svar
Efter olyckan har både en rättslig utredning och en oberoende teknisk undersökning inletts. Guardia Civil har samlat in uppgifter och förhört personer med koppling till händelsen. Utredarna ska bland annat granska ljudinspelningar, tågens färddata och information från de tekniska systemen.
De behöver också rekonstruera tidslinjen och ta reda på varför Iryo-tåget inte kunde starta igen, vilka instruktioner som gavs till respektive förare och om det fanns möjligheter att stoppa Renfes tåg innan kollisionen.
Först när dessa uppgifter har analyserats går det att dra säkrare slutsatser om den bakomliggande orsaken och eventuellt ansvar. De första uppgifterna pekar på en kombination av ett tekniskt fel och beslut i trafikledningen, men den slutliga orsaksbilden är ännu inte fastställd.
Vad innebär olyckan för säkerheten på spanska järnvägar?
Olyckan har väckt nya frågor om säkerheten på Spaniens höghastighetsjärnvägar, inte minst eftersom en annan dödlig tågolycka inträffade på linjen Madrid–Sevilla i januari 2026. Myndigheterna har samtidigt betonat att händelserna måste utredas var för sig och att det ännu inte finns belägg för att de har samma orsak.
Spaniens höghastighetsnät är omfattande, men den senaste katastrofen visar hur viktigt det är att tekniska system, trafikledning och säkerhetsrutiner fungerar tillsammans även när något oväntat inträffar.
För de drabbade familjerna är den viktigaste frågan att få klarhet i vad som hände. För järnvägen blir nästa steg att fastställa om tekniska eller organisatoriska förändringar behövs för att minska risken för att en liknande olycka inträffar igen.
Källor
Reuters – rapportering om tågolyckan och den pågående utredningen
https://www.reuters.com/world/two-high-speed-trains-rear-end-spain-rail-operator-says-2026-10-28/
RTVE – transportministerns redogörelse för händelseförloppet
https://www.rtve.es/noticias/20261028/puente-apunta-a-error-humano-accidente-tren-toledo-tacha-inexplicable-orden-ave-retomar-marcha/17286898.shtml
RTVE – ljudupptagningar från kommunikationen mellan tågen och trafikledningen
https://amp.rtve.es/noticias/20261028/accidente-tren-toledo-audios-trenes-centro-control-funciona/17287733.shtml
El País – de obesvarade frågorna i den tekniska och rättsliga utredningen
https://elpais.com/espana/2026-10-29/los-cabos-por-atar-del-siniestro-de-urda-en-las-investigaciones-judicial-y-tecnica.html
Europeiska unionens järnvägsbyrå – uttalande efter olyckan
https://www.era.europa.eu/content/train-accident-near-urda-spain
Skriven av
Stefan Sköld
Resejournalist













