Resnytt
Alla artiklar
10 min läsning

”Jag såg varningen men tänkte att det nog inte var så farligt”

”Jag såg varningen men tänkte att det nog inte var så farligt”
Köpa bostad i Spanien? Mejla info@resnytt.se så hjälper vi dig till rätt partner

Angelica hade sett fram emot semestern på Kreta och den här dagen skulle egentligen inte innehålla något mer avancerat än sol, bad och några timmar på stranden tillsammans med en vän. De hade kommit ner på morgonen, hittat en plats nära vattnet och hade knappt hunnit lägga ifrån sig sina saker innan Angelica lade märke till flaggan vid stranden.

Hon förstod att det fanns en anledning till varningen, men upplevde samtidigt inte att havet såg särskilt dramatiskt ut. Vågorna var förhållandevis små och det fanns andra människor i vattnet, vilket gjorde att hon inte uppfattade situationen som särskilt allvarlig.

– Jag såg flaggan direkt och förstod att det var någon form av varning, men jag tänkte att det nog inte var så farligt. Det blåste lite, men från stranden såg det inte ut som något jag behövde vara rädd för.

Det var ett beslut hon skulle komma att tänka på många gånger efteråt.

”Jag tänkte att jag bara skulle gå i en liten bit”

Angelica beskriver sig själv som ganska försiktig när det gäller sådant hon inte känner sig trygg med, och hon hade aldrig sett sig själv som någon som medvetet utsätter sig för risker. Den här gången upplevde hon därför inte heller att hon gjorde något särskilt våghalsigt när hon gick ner i vattnet.

Hon började med att hålla sig ganska nära stranden och såg hur andra badade längre ut. Eftersom allt kändes normalt fortsatte hon en bit till och började simma.

– Jag tänkte egentligen bara bada en stund. Det var varmt i vattnet och jag såg andra människor längre ut, så jag kände mig inte särskilt orolig.

Till en början fanns det heller ingen anledning för henne att bli rädd. Men efter en stund, när hon vände sig om för att titta mot stranden, lade hon märke till att hon hade hamnat längre åt sidan än hon trodde.

Sedan började hon märka att något var fel

Angelica försökte simma tillbaka mot den plats där hon och vännen hade lagt sina saker, men ganska snart märkte hon att det inte gick lika lätt som hon hade förväntat sig. Trots att hon simmade kändes det som att hon hela tiden fördes åt ett annat håll.

– Först tänkte jag att jag bara hade simmat lite snett och att det skulle lösa sig om jag ändrade riktning. Men när jag försökte komma tillbaka kändes det som att vattnet hela tiden drog mig åt sidan.

Det var ingen enorm våg som slog över henne och ingen dramatisk storm hade plötsligt brutit ut. Det handlade snarare om en känsla av att långsamt föras bort från den plats där hon hade tänkt vara. Ju längre tiden gick, desto tydligare blev det för Angelica att hon inte kom tillbaka till stranden på det sätt hon hade räknat med.

Det var då situationen började kännas allvarlig.

”Först blev jag irriterad, sedan blev jag rädd”

Angelica försökte hitta en väg tillbaka och gjorde flera försök att simma mot stranden. Samtidigt började hon känna att det tog mer energi än hon hade räknat med, och den första frustrationen över att inte komma tillbaka ersattes gradvis av en betydligt starkare känsla.

– Först blev jag nästan irriterad på mig själv och tänkte att varför kommer jag inte tillbaka? Sedan insåg jag att det faktiskt var något i vattnet som gjorde att jag drev bort från stranden, och då blev jag rädd på riktigt.

Hon tittade mot land och försökte få kontakt med sin vän, men avståndet hade redan blivit större. För Angelica var det en obehaglig insikt eftersom hon hela tiden hade trott att hon befann sig på ett avstånd där hon enkelt skulle kunna ta sig tillbaka.

Hon insåg att hon inte kunde kämpa mot strömmen

När hon förstod att hon inte längre kunde lösa situationen genom att bara simma rakt mot stranden försökte Angelica fokusera på att hålla sig lugn. Hon hade tidigare hört att man inte ska kämpa rakt mot en stark havsström eftersom det kan göra att man snabbt blir utmattad.

– Det var svårt att tänka klart, men någonstans förstod jag att jag inte kunde fortsätta simma rakt mot stranden hur länge som helst. Jag behövde försöka få kontroll över situationen i stället för att bara kämpa emot.

Hon försökte därför röra sig bort från den starkaste delen av strömmen och koncentrerade sig på att hålla sig flytande. Det var fortfarande jobbigt, men efter en stund upplevde hon att vattnet inte längre drog henne åt samma håll som tidigare.

För första gången sedan hon förstått att något var fel kändes det som att hon hade en möjlighet att själv påverka situationen.

”Jag såg stranden och förstod att jag skulle klara det”

När Angelica märkte att hon började kunna ta sig åt rätt håll igen förändrades situationen snabbt även mentalt. Rädslan fanns fortfarande kvar, men den ersattes gradvis av en känsla av att hon faktiskt skulle kunna ta sig tillbaka.

– Jag minns att jag tittade mot stranden och såg min kompis. Det var en enorm lättnad, för då förstod jag att jag var på väg tillbaka och att jag skulle klara mig.

Det tog fortfarande en stund innan hon kom hela vägen tillbaka, men när hon till slut kunde gå upp ur vattnet satte hon sig direkt ner på stranden. Först då kom reaktionen.

– Jag skakade jättemycket när jag väl kom upp. Jag tror att jag hade varit så fokuserad på att ta mig tillbaka att kroppen inte hann reagera förrän jag var på land.

”Min kompis var ganska arg på mig”

Vännen hade förstått att något inte stod rätt till och hade följt Angelica med blicken från stranden. När Angelica kom tillbaka var lättnaden stor, men det fanns också en hel del irritation.

– Hon var ganska arg på mig, och jag förstår henne verkligen. Hon hade sett mig försöka ta mig tillbaka och kunde egentligen inte göra någonting för att hjälpa mig.

För Angelica själv var det framför allt en sak som fastnade efteråt. Varningsflaggan hade funnits där redan från början och hon hade faktiskt sett den.

– Det är nog det som känns mest dumt i efterhand. Jag kan inte säga att jag inte visste att det fanns en varning. Jag såg den, men jag valde att tänka att det nog inte var så farligt.

För den som vill veta mer om vad olika strandflaggor betyder och varför de är viktiga att ta på allvar har Resnytt tidigare skrivit om flaggorna på stranden och varför du alltid bör titta innan du badar.

Efteråt började hon läsa på om havsströmmar

När Angelica kom hem började hon läsa mer om hur havsströmmar fungerar och insåg att farliga förhållanden inte alltid ser dramatiska ut från stranden. Det var något som hon själv hade missat när hon stod där på morgonen och tittade ut över havet.

– Jag tror att jag hade en bild av att det måste vara stora vågor eller riktigt dåligt väder för att det skulle vara farligt att bada. Nu förstår jag att det inte alls behöver se ut så.

Samtidigt har upplevelsen inte gjort henne rädd för att resa eller bada. Hon tycker fortfarande mycket om havet och skulle gärna åka tillbaka till Kreta, en ö hon redan innan händelsen hade blivit väldigt förtjust i.

– Jag älskar Kreta och skulle absolut åka tillbaka. Det här har inte gjort att jag vill undvika havet, men jag har fått mycket större respekt för hur snabbt förhållandena kan förändras.

För den som funderar på att resa till ön finns mer att upptäcka i Resnytts guide till Kreta och öns många olika sidor.

”Jag kommer aldrig mer att tänka att en varningsflagga är överdriven”

Efter händelsen har Angelica skaffat sig en betydligt enklare regel när hon kommer till en strand. Om det finns en tydlig varning går hon inte i vattnet, även om havet ser lugnt ut och andra människor badar.

– Jag behöver egentligen inte förstå exakt varför flaggan är där. Om någon som känner till platsen och förhållandena har satt upp en varning så räcker det för mig. Jag behöver inte göra min egen bedömning.

Det är en förändring som hon själv tycker känns ganska självklar nu, men som hon önskar att hon hade gjort redan innan den där dagen på Kreta.

Hon tror också att många resenärer kan känna igen sig i hennes sätt att tänka. På semester är det lätt att slappna av, särskilt när vädret är varmt, stranden är vacker och andra människor verkar göra samma sak som man själv tänker göra.

– Man är där för att njuta och tänker kanske inte lika mycket på risker som man skulle göra hemma. Jag tror att det var precis det som hände mig.

Hon har fortfarande inte slutat bada

Trots upplevelsen har Angelica ingen tanke på att sluta bada i havet. Däremot har hon blivit betydligt mer uppmärksam på väder, vattenförhållanden och information från livräddare.

Hon försöker också välja stränder där det finns andra människor och helst livräddare när förhållandena är osäkra.

– Jag är fortfarande en person som älskar att bada. Skillnaden är att jag inte längre tänker att jag vet bättre än varningen på stranden.

För henne handlar det inte om att bli rädd för havet, utan om att förstå att man inte alltid kan se vad som händer under ytan.

Det här skulle hon göra annorlunda i dag

Om Angelica kunde gå tillbaka till den där morgonen skulle hon inte behöva ändra särskilt mycket för att hela situationen skulle ha blivit annorlunda. Hon hade bara behövt ta några sekunder extra och tänka efter innan hon gick ner i vattnet.

– Jag hade tittat på flaggan, frågat någon som arbetade på stranden hur förhållandena var och sedan bestämt mig utifrån det. Det är egentligen så enkelt.

Hon tycker också att hennes erfarenhet har lärt henne att inte överskatta sin egen simförmåga. Att vara van vid att bada hemma i Sverige innebär inte automatiskt att man är förberedd på hur havet kan bete sig på en annan plats.

– Jag trodde att jag var ganska trygg i vatten, och det är jag också. Men det spelar inte alltid någon roll hur bra man kan simma om vattnet drar åt ett håll som man inte är beredd på.

”Jag tänker fortfarande på det ibland”

Det har gått tid sedan händelsen, men Angelica kommer fortfarande ihåg känslan av att simma utan att komma närmare stranden.

Det är inte själva rädslan hon tänker mest på, utan hur snabbt hennes uppfattning om situationen förändrades. Några minuter tidigare hade hon legat på stranden och planerat en lugn dag. Sedan stod hon plötsligt i vattnet och försökte förstå varför hon inte kom tillbaka.

– Det var första gången jag verkligen kände att jag inte hade kontroll över situationen. Och det var obehagligt, eftersom allt hade känts så normalt bara en liten stund tidigare.

I dag är hennes budskap till andra resenärer enkelt.

– Om det finns en varning, ta den på allvar. Det är inte värt att chansa bara för att man tycker att havet ser lugnt ut.

Angelicas fem råd till andra som badar utomlands

Ta alltid badvarningar på allvar. En flagga eller annan lokal varning finns där av en anledning och bör inte ignoreras bara för att havet ser lugnt ut.

Titta på mer än bara vågorna. Strömmar kan vara svåra att upptäcka från stranden och förhållandena kan vara annorlunda längre ut i vattnet än de ser ut från land.

Försök inte kämpa rakt mot en stark ström. Om du märker att du dras bort från stranden är det viktigt att hålla sig lugn och, när det är möjligt, ta sig ur den starkaste delen av strömmen i sidled.

Välj gärna stränder med livräddare. Särskilt om du inte känner till platsen eller om väder- och vattenförhållandena är osäkra.

Överskatta inte din egen förmåga. Att vara en bra simmare betyder inte att man automatiskt är förberedd på alla situationer som kan uppstå i havet.

Skriven av

Stefan Sköld

Resejournalist

Läs också

Fler artiklar du kan gilla