Tre cyklister kidnappades i Iran – gisslandramat 2003
Det skulle bli en lång cykelresa genom Iran och vidare genom Asien. För tyskarna David Storm och Oliver Brug och irländaren Aidan Leahy var resan ett äventyr och ett sätt att uppleva världen på nära håll. Men den 2 december 2003 förändrades allt när de tre männen kidnappades i sydöstra Iran.
De befann sig i provinsen Sistan-Baluchistan, ett av Irans mest avlägsna gränsområden, när de fördes bort. Regionen ligger nära både Pakistan och Afghanistan och var vid den här tiden starkt förknippad med narkotikasmuggling och väpnade banditgrupper. För de tre cyklisterna skulle området snart bli platsen för ett gisslandrama som pågick i nästan fyra veckor.
Det som följde blev en märklig historia med kidnappare som krävde miljoner i lösensumma, uppgifter om möjliga kopplingar till Taliban och al-Qaida och en frigivning som till slut skedde utan att det blev helt klart varför männen plötsligt släpptes.
En cykelresa som tog en dramatisk vändning
David Storm, Oliver Brug och Aidan Leahy befann sig i sydöstra Iran när de kidnappades. Samtida rapportering beskriver dem som tre europeiska cyklister som färdades genom det avlägsna området i Sistan-Baluchistan. Leahy, som bodde i Storbritannien och reste på irländskt pass, var en erfaren resenär och hade tidigare gjort längre resor på cykel.
Området de färdades genom var långt från de vanligaste turistvägarna. Gränsen mot Pakistan hade länge varit en viktig rutt för narkotikasmuggling från Afghanistan, och både iranska myndigheter och lokala medier beskrev hur beväpnade smugglare och banditer kunde röra sig i regionen. Det var också den miljö som de tre cyklisterna plötsligt hamnade mitt i när de fördes bort.
En cyklist färdas genom Irans ökenlandskap. Fotografiet föreställer inte någon av de tre cyklisterna i artikeln.
De tre männen kidnappas
Den 2 december 2003 kidnappades Storm, Brug och Leahy nära Nosrat Abad i Sistan-Baluchistan. Uppgifterna om exakt vilka som låg bakom dådet var från början osäkra, men iranska myndigheter pekade på narkotikasmugglare och banditer som de troligaste gärningsmännen.
Efter frigivningen berättade Aidan Leahy mer om vad som hade hänt. Han sade att han och de två tyskarna hade blivit försedda med ögonbindlar och körda genom ett ökenområde till en byggnad där de hölls tillsammans. De visste inte var de befann sig och hade ingen säker uppfattning om vilka som egentligen höll dem fångna.
För familjerna hemma blev det en lång väntan. Under de första veckorna fanns bara begränsad information om männen och deras situation. Samtidigt försökte myndigheterna i Iran och de berörda länderna att få en lösning på gisslandramat.
Sistan och Baluchestan i sydöstra Iran, där de tre cyklisterna kidnappades 2003. Karta: TUBS / Wikimedia Commons (CC BY-SA 3.0).
Kravet på miljoner i lösensumma
Ganska snart kom beskedet att kidnapparna krävde en lösensumma. Samtida rapportering anger ett krav på 5 miljoner euro, medan andra rapporter vid tiden angav ett något högre belopp. Det centrala var att kidnapparna krävde flera miljoner euro för att de tre männen skulle släppas.
Iran var tydligt med att någon lösensumma inte skulle betalas. Myndigheterna uppmanade även Irland och Tyskland att inte göra eftergifter. Samtidigt fortsatte arbetet bakom kulisserna för att få de tre männen fria.
För familjerna måste ovissheten ha varit enorm. De visste att deras anhöriga levde, men inte exakt var de befann sig eller vad kidnapparna planerade. Varje dag utan besked innebar ytterligare väntan.
Vilka var egentligen kidnapparna?
Det var en fråga som aldrig fick ett helt tydligt svar. Iranska myndigheter misstänkte narkotikasmugglare och banditer, något som passade in i säkerhetsbilden i området. Men under och efter gisslandramat kom även uppgifter om möjliga kopplingar till Taliban och al-Qaida.
Aidan Leahy berättade efter frigivningen att kidnapparna hade sagt att de var talibaner med kopplingar till al-Qaida. Samtidigt sade han att kidnapparna försökte förvirra dem och att de tre männen aldrig visste vilka de egentligen var. Det är en viktig skillnad, eftersom uppgifterna om en sådan koppling aldrig kunde fastställas som ett säkert faktum.
Det är därför mer korrekt att säga att det förekom uppgifter om kopplingar till Taliban och al-Qaida, medan de iranska myndigheternas huvudsakliga teori var att det handlade om narkotikasmugglare eller banditer.
Nästan fyra veckor i fångenskap
Tiden gick och julen närmade sig. De tre männen satt fortfarande fångna, samtidigt som deras familjer väntade på besked om när de skulle kunna komma hem.
Leahy berättade senare att fångenskapen innebar stor psykisk press, även om männen inte utsattes för några allvarliga fysiska skador. Han sade också att de hade blivit behandlade relativt väl av sina kidnappare. Det förändrar inte allvaret i situationen, men ger en mer nyanserad bild av vad de själva berättade efteråt.
Samtidigt var det fortfarande oklart vad som skulle få kidnapparna att släppa dem. Iran hade vägrat att betala och någon tydlig förhandling som kunde förklara ett framtida frisläppande var inte offentlig.
Sedan, efter nästan fyra veckor, kom beskedet som alla hade väntat på.
Plötsligt var de fria
Den 28 december 2003 meddelade Irans inrikesministerium att de tre europeiska cyklisterna hade frigivits. Aidan Leahy, David Storm och Oliver Brug var fria och på väg till Teheran.
Det mest anmärkningsvärda var att Iran uppgav att någon lösensumma inte hade betalats. Kidnapparna hade krävt miljoner, men männen var ändå fria. Exakt vad som hade fått dem att ändra sig förblev oklart.
Leahy berättade senare att de hade förts iväg med bil, fortfarande med ögonbindlar, innan de lämnades över till iransk polis. Efter nästan fyra veckor i fångenskap var gisslandramat över.
Tillbaka till Teheran
Efter frigivningen fördes de tre männen till Teheran. Aidan Leahy överlämnades till den irländske ambassadören Thomas Bolster och kunde börja förbereda sin hemresa. Även de två tyska cyklisterna kunde lämna Iran efter den dramatiska tiden i fångenskap.
När männen fick möjlighet att berätta om upplevelsen framkom flera detaljer om fångenskapen. De hade hållits tillsammans, ofta med ögonbindlar, och hade haft mycket begränsad information om var de befann sig. För Leahy hade den psykiska pressen varit betydande, även om han samtidigt sade att de inte hade blivit fysiskt skadade.
Men en fråga återstod: varför släpptes de?
Teheran.
Mysteriet kring frigivningen
Det finns inget enkelt svar.
De iranska myndigheterna hade vägrat att betala lösensumman. Ändå blev de tre männen fria efter nästan fyra veckor. Iranska företrädare sade att myndigheterna hade arbetat för att få till frigivningen, men detaljerna kring vad som faktiskt hade hänt bakom kulisserna blev aldrig helt offentliga.
Även Leahy sade att han inte visste vad som hade fått kidnapparna att ändra sig. Han visste bara att de plötsligt hade tagits därifrån och överlämnats till iransk polis.
Det gör fallet särskilt märkligt. Kidnapparna hade ett tydligt ekonomiskt krav, men när männen till slut släpptes hade ingen offentlig lösensumma betalats.
En resa som förändrade allt
För den som älskar att resa är det lätt att förstå lockelsen med att ta sig fram på cykel. Man kommer nära landskapet, möter människor längs vägen och upplever platser på ett helt annat sätt än från ett flygplansfönster eller genom en bussruta.
Men historien om David Storm, Oliver Brug och Aidan Leahy visar också hur snabbt förutsättningarna kan förändras när en resa går genom avlägsna områden med ett komplicerat säkerhetsläge.
Den som lockas av längre resor genom Asien kan läsa mer i Resnytts guide till backpacking i Asien, där vi går igenom bland annat rutter, budget, packning och säkerhet inför längre resor.
Det viktiga är att inte låta en enskild händelse definiera ett helt land eller en hel region. Samtidigt visar fallet tydligt varför det är viktigt att undersöka säkerhetsläget längs hela resvägen, särskilt när man planerar att färdas genom avlägsna gränsområden.
Tre cyklister som hamnade mitt i ett internationellt drama
David Storm, Oliver Brug och Aidan Leahy gav sig ut på en cykelresa. De hade ingen anledning att tro att deras resa skulle sluta med att deras namn hamnade i internationella tidningar.
Men den 2 december 2003 försvann friheten.
Nästan fyra veckor senare var de tillbaka i händerna på iranska myndigheter. De hade överlevt en traumatisk upplevelse och kunde så småningom återvända hem till sina familjer.
Ändå saknades flera svar. Vilka var egentligen kidnapparna? Var de narkotikasmugglare, banditer eller fanns det en annan organisation bakom? Och vad fick dem att plötsligt släppa de tre männen utan att någon offentlig lösensumma betalades?
Det är frågor som aldrig fick något helt tydligt svar.
Det som däremot är säkert är att en cykelresa genom sydöstra Iran förvandlades till ett nästan fyra veckor långt gisslandrama – och att tre resenärer till slut fick tillbaka sin frihet.
Vilka kidnappades i Iran 2003?
De tre cyklisterna var tyskarna David Storm och Oliver Brug samt irländaren Aidan Leahy.
När kidnappades de?
De kidnappades den 2 december 2003 i sydöstra Iran.
Var kidnappades de?
De kidnappades nära Nosrat Abad i provinsen Sistan-Baluchistan, i sydöstra Iran.
Hur länge hölls de fångna?
De hölls fångna i nästan fyra veckor innan de frigavs den 28 december 2003.
Hur mycket krävde kidnapparna?
Kidnapparna krävde flera miljoner euro i lösensumma. Samtida rapportering anger 5 miljoner euro, medan en annan rapport angav 5,7 miljoner euro.
Betalades lösensumman?
Iranska myndigheter uppgav att ingen lösensumma betalades.
Vilka låg bakom kidnappningen?
Iranska myndigheter misstänkte narkotikasmugglare eller banditer. Det förekom även uppgifter om kopplingar till Taliban och al-Qaida, men dessa uppgifter kunde inte säkert fastställas.
När frigavs de?
De tre männen frigavs den 28 december 2003 och fördes därefter till Teheran.
Sammanfattning
David Storm, Oliver Brug och Aidan Leahy var på cykelresa i Iran när de kidnappades den 2 december 2003 i Sistan-Baluchistan.
Kidnapparna krävde miljoner i lösensumma och de tre männen hölls fångna i nästan fyra veckor. Under tiden försökte myndigheter och diplomater få dem fria, samtidigt som det förekom olika uppgifter om vilka som låg bakom kidnappningen.
Den 28 december kom beskedet att de tre cyklisterna hade frigivits. Någon offentlig lösensumma hade inte betalats och exakt varför kidnapparna släppte dem förblev oklart.
Det som började som en cykelresa genom Iran slutade alltså med ett internationellt gisslandrama – och ett mysterium där flera frågor fortfarande saknar tydliga svar.
Skriven av
Stefan Sköld
Resejournalist
