Historierna bakom Paris blå gatuskyltar

Vid Paris gathörn sitter de blå emaljskyltarna med gatunamnet i vita bokstäver och arrondissementets nummer högst upp.

De visar förstås vägen, men ett gatunamn kan också vara något mer: en ledtråd till en författare, ett gammalt yrke, en försvunnen by eller en person som staden har valt att minnas.

Vissa namn känns genast bekanta, som avenue Victor-Hugo. Andra är betydligt mer gåtfulla och väcker frågor: Vem eller vad döljer sig bakom gatunamnet? Varför fick just den här personen, platsen eller händelsen ge namn åt gatan? Och vilken del av Paris historia finns bevarad på skylten?

Ett gatunamn som har fascinerat mig sedan jag flyttade till Paris är rue du Chat-qui-Pêche, den fiskande kattens gata – ett namn som låter mer som titeln på en saga än som en adress.

Det är dessutom en av Paris allra smalaste gator, bara omkring 1,80 meter bred. Den ligger mitt i de numera bartäta kvarteren kring Saint-Michel i 5:e arrondissementet och leder ner mot Seine.

Rue du Chat-qui-Pêche sägs ha anlagts omkring 1540, i ett Paris där trånga gränder löpte mellan husen kring rue de la Huchette och floden fortfarande nåddes direkt från kvarteret.

Gatan har fått sitt namn efter en legend om en svart katt som var så skicklig att den kunde fiska direkt ur Seine med ena tassen. Om katten verkligen har funnits förtäljer inte historien, men berättelsen lever kvar i gatunamnet. Katten har dessutom fått nytt liv på i en väggmålning på gatan av gatukonstnären Némo.

Bara några minuters promenad därifrån ligger rue de la Parcheminerie, nära kyrkan Saint-Séverin mitt i Quartier Latin. Gatunamnet berättar om en annan sida av det äldre Paris.

Redan 1387 började gatan kallas rue de la Parcheminerie, efter de pergamentmakare och pergamenthandlare som arbetade i kvarteret. Ännu tidigare hette den rue des Écrivains, vilket ordagrant kan översättas med Författarnas gata, men namnet syftade troligen på professionella skrivare och kopister som också var verksamma här.

Pergamenthandlarna är sedan länge borta, men bokkopplingen har inte helt försvunnit. På nummer 29 ligger i dag The Abbey Bookshop, en liten engelskspråkig bokhandel där böckerna fyller hyllorna, staplas på golvet och ibland fortsätter utanför dörren.

I 5:e arrondissementet, ungefär femton minuters promenad från rue de la Parcheminerie, hade den kända 1800-talskonstnären Rosa Bonheur sin ateljé på rue Gay-Lussac. Gatan som i dag bär hennes namn ligger i 15:e arrondissementet, inte långt från Hôtel des Invalides.

Rosa Bonheur var en av sin tids mest framgångsrika djurmålare. Hon blev internationellt känd för sina detaljrika skildringar av framför allt hästar och boskap, men också för det ovanligt självständiga liv hon skapade sig i en tid då kvinnors möjligheter var starkt begränsade.

För att kunna röra sig obehindrat på exempelvis marknader och i stall bar hon byxor och behövde då ett särskilt tillstånd från polisen. På den tiden fick kvinnor nämligen inte klä sig så – och även om det föråldrade byxförbudet sedan länge hade slutat tillämpas, upphävdes det formellt först 2013.

Det finns förstås tusentals fler gatunamn att undersöka. Mitt tips är att ge sig ut på en egen gatunamnsupptäcktsfärd. Välj helt enkelt en blå skylt med ett namn som väcker din nyfikenhet och se vart den leder.

Ibland räcker det med att lyfta blicken vid ett gathörn för att hitta början på en berättelse.

Tips: Många av Paris gator har en egen fransk Wikipediasida där du kan läsa mer om gatunamnets ursprung, gatans historia och de personer som förknippas med den.