Här bor människor på de mest osannolika platserna i världen
Det finns platser på jorden där man nästan börjar undra hur människor överhuvudtaget kan bo. Mitt ute i en av världens hetaste öknar, högt uppe bland bergen eller långt inne i en tropisk regnskog finns små samhällen där människor fortfarande lever sina vardagsliv.
För oss som resenärer kan sådana platser kännas nästan overkliga. Vägarna kan vara få, avstånden stora och naturen betydligt tuffare än hemma. Samtidigt är det just det som gör dem så fascinerande. Här handlar resan inte bara om att se ett vackert landskap, utan om att upptäcka hur människor har anpassat sina liv efter miljöer som på många sätt verkar vara byggda för att hålla människor borta.
Från ett ökensamhälle i Iran till en bergsby i Indonesien och en avlägsen by i USA – här är några platser där människor fortfarande bor trots att omgivningen är långt ifrån vanlig.
Shafiabad – livet mitt i den iranska öknen
I den iranska provinsen Kerman ligger Shafiabad, en liten by vid kanten av Lutöknen. Det är en plats där den extrema miljön är en del av vardagen.
Lutöknen är känd för sitt mycket torra och heta klimat och är dessutom upptagen på UNESCO:s världsarvslista. Trots de hårda förhållandena har människor bott i området under lång tid.
Shafiabad har historiskt varit beroende av vatten från så kallade qanater, underjordiska kanalsystem som leder vatten från högre områden till odlingsmark och bosättningar. Tekniken har gjort det möjligt att bedriva jordbruk även i en miljö där vatten är en bristvara.
Det är just kombinationen av öken, gammal vattenhantering och traditionellt byliv som gör Shafiabad intressant för resenärer.
På senare år har byn dessutom utvecklat turismen. Lokala invånare har startat boenden, hantverksverksamheter och andra initiativ som gör det möjligt för besökare att uppleva området på närmare håll.
För den som vill resa hit är det framför allt öknen och den lokala kulturen som är upplevelsen. Området lämpar sig för guidade ökenturer, stjärnskådning och besök i de historiska miljöerna.
Det här är dock inte en destination där man bör ge sig ut på egen hand utan planering. Klimatet är extremt och avstånden mellan samhällena kan vara stora. En lokal guide och ordnad transport är därför klokt.
Shafiabad visar också något viktigt. Att bo i öknen handlar inte bara om att överleva värmen. Genom generationer har människor utvecklat metoder för att använda det lilla vatten som finns och skapa ett fungerande samhälle mitt i ett av jordens mest extrema landskap.
Foto:Lrkrol/Wikimedia commons.
Foto:Ninara/Wikimedia commons.
Wae Rebo – byn högt uppe i den indonesiska regnskogen
På den indonesiska ön Flores finns Wae Rebo, en avlägsen bergsby som ligger ungefär 1 100 meter över havet och är omgiven av tropisk regnskog och berg.
Det som gör Wae Rebo särskilt fascinerande är inte bara läget. Byn är också känd för sina traditionella Mbaru Niang-hus, stora konformade byggnader som blivit en stark symbol för den lokala kulturen.
Till skillnad från många andra turistmål går det inte att köra hela vägen fram till byn. Den sista delen av resan måste göras till fots genom bergslandskapet.
Det innebär att själva vandringen blir en del av upplevelsen.
För den som besöker Wae Rebo handlar resan därför lika mycket om vägen dit som om själva byn. Vandringen tar flera timmar beroende på tempo och förhållanden, och terrängen kan vara brant på sina håll.
När man väl kommer fram möts man av en liten och mycket speciell miljö där de traditionella husen ligger samlade bland bergen.
Besökare kan vanligtvis övernatta i byn, vilket gör det möjligt att uppleva platsen även efter att dagens turister har lämnat.
Det är viktigt att komma ihåg att Wae Rebo inte är ett vanligt turistmål där man bara går runt och fotograferar. Det är ett levande samhälle med människor som bor där. Ett besök bör därför göras med respekt för lokala regler, traditioner och privatliv.
För den som vill uppleva Wae Rebo är det klokt att planera resan i god tid. Flores ligger långt från många av Indonesiens mest besökta turistorter, och den sista delen kräver både transport och vandring.
Men just det är också en del av charmen.
Wae Rebo känns inte som en plats man bara råkar hamna på.
Foto:Jakub Hałun/Wikimedia commons.
Khinalig – en avlägsen by högt uppe i Kaukasus
Långt uppe i Azerbajdzjans Stora Kaukasus ligger Khinalig, en gammal bergsby som under lång tid varit en av landets mest isolerade bosättningar.
Byn ligger på omkring 2 000 meters höjd och omges av dramatiska berg. Klimatet är betydligt tuffare än i de lägre delarna av landet, och under vintern kan vägarna påverkas av snö och svåra väderförhållanden.
Trots det har människor bott här i tusentals år.
Khinalig har ett eget språk och en stark lokal kultur som skiljer sig från många andra delar av Azerbajdzjan. De traditionella stenhusen är tätt byggda längs bergssidan och skapar ett landskap som nästan ser ut att vara en naturlig del av berget.
Under senare år har vägen till byn förbättrats, vilket gjort det enklare för resenärer att besöka platsen. Det betyder dock inte att Khinalig blivit en vanlig turistort.
Det är fortfarande framför allt naturen, kulturen och känslan av avskildhet som lockar.
För den som vill resa hit är det klokt att utgå från Baku och planera en längre resa. Avståndet är stort och vägen upp i bergen tar tid. Under vintermånaderna bör man dessutom kontrollera väg- och väderförhållanden innan avresa.
Khinalig passar framför allt den som vill kombinera en roadtrip med berg, historia och kultur.
Det är också en plats där själva resan dit ger en större förståelse för varför byn utvecklats på det sätt den gjort.
Foto:Cekli829/Wikimedia commons.
Foto:Grandmaster/Wikimedia commons.
Supai – en by gömd nere i Grand Canyon
I Arizona i USA finns Supai, ett av de mest ovanliga samhällena i landet.
Byn ligger nere i Havasu Canyon, långt under Grand Canyons övre platåer. Här bor medlemmar av Havasupai-folket, vars historia och kultur är nära kopplad till området.
Det speciella med Supai är inte bara det dramatiska landskapet. Byn saknar vanlig vägförbindelse och kan inte nås med bil. För besökare krävs vandring, och området är känt för sina spektakulära vattenfall och turkosa vatten.
Det gör att ett besök här kräver betydligt mer planering än ett vanligt stopp i Arizona.
Tillträdet till området är reglerat och besökare behöver tillstånd. Övernattningar måste också bokas i förväg, och man kan inte bara dyka upp och hoppas på att få slå upp sitt tält.
Det är en viktig skillnad jämfört med många andra populära naturmål i USA.
Supai är inte en temapark eller en vanlig turistattraktion. Det är ett samhälle där människor bor, och turismen måste anpassas efter lokalsamhället och områdets förutsättningar.
För den som lyckas få tillstånd väntar en vandring genom ett landskap som är svårt att jämföra med något annat. De turkosa vattenfallen står i stark kontrast mot de röda och orangea klippväggarna runt omkring.
Här blir själva avlägsenheten en del av upplevelsen.
Foto:
Foto:Chris English/Wikimedia commons.
Aït Benhaddou – en gammal by vid kanten av Sahara
I södra Marocko ligger Aït Benhaddou, en historisk befäst bymiljö längs den gamla handelsvägen mellan Sahara och Marrakech.
Platsen består av traditionella jordbyggnader som klättrar upp längs en sluttning och omges av det torra landskapet i regionen.
Aït Benhaddou är ett UNESCO-världsarv och har dessutom blivit känt genom flera internationella film- och tv-produktioner. Landskapet och arkitekturen har bland annat använts som inspelningsplats för stora filmproduktioner.
Det är lätt att förstå varför.
När man närmar sig platsen ser de sandfärgade byggnaderna nästan ut att växa direkt ur landskapet.
Även om Aït Benhaddou i dag är betydligt mer turistiskt än de andra platserna i den här artikeln finns det fortfarande människor som lever och arbetar i området.
För resenärer är platsen relativt lätt att kombinera med en rundresa i Marocko. Många besökare kommer från Marrakech och fortsätter sedan vidare genom Atlasbergen mot Ouarzazate och Sahara.
Det gör Aït Benhaddou till ett bra alternativ för den som vill uppleva något ovanligt utan att behöva göra en extrem expedition.
Här får man dessutom en kombination av historia, arkitektur, ökenlandskap och filmhistoria på samma resa.
Dahshour – livet mellan Nilen och öknen
I Egypten finns Dahshour, ett landsbygdssamhälle söder om Kairo där traditionellt jordbruk möter ett av världens mest kända ökenlandskap.
Området ligger nära flera antika monument, bland annat den så kallade Böjda pyramiden och Röda pyramiden. Samtidigt är Dahshour inte bara en historisk sevärdhet utan ett levande samhälle där människor arbetar med bland annat jordbruk och boskap.
Det är just kontrasten som gör platsen intressant.
På ena sidan finns den torra öknen och de flera tusen år gamla monumenten. På den andra finns gröna jordbruksområden som får sitt liv från Nilen och traditionella samhällen där vardagen fortsätter.
För resenärer är Dahshour relativt enkelt att kombinera med en resa till Kairo. Det är betydligt mindre hektiskt än många av de mest kända turistområdena runt Giza och ger en annan bild av Egypten.
Här kan man se pyramiderna samtidigt som man får en inblick i livet i ett egyptiskt landsbygdssamhälle.
Det är ett bra exempel på hur öken och mänskligt liv kan existera sida vid sida.
Foto:Daniel Mayer/Wikimedia commons.
Vad har de här platserna gemensamt?
Shafiabad, Wae Rebo, Khinalig, Supai, Aït Benhaddou och Dahshour finns i olika miljöer och på olika platser runt om i världen. Aït Benhaddou i Marocko och Dahshour i Egypten ligger båda i Afrika, medan de övriga platserna finns i Asien, Europa och Nordamerika.
Trots skillnaderna i klimat, landskap och avstånd har de en sak gemensamt, människor har lyckats skapa ett liv och bygga samhällen på platser där förutsättningarna på många sätt är allt annat än enkla.
I öknen handlar det om vatten och skugga. I bergen handlar det om terräng, väder och isolering. I regnskogen handlar det om avstånd och natur. I Supai är själva landskapet en av de största begränsningarna.
Det är också därför sådana platser kan ge en annan typ av reseupplevelse.
När man besöker en stor turiststad är det lätt att känna att man befinner sig i en miljö som är byggd för besökare. I små och avlägsna samhällen är situationen ofta den motsatta.
Här kommer resenären in i människors vardag.
Det gör upplevelsen mer speciell, men också mer krävande. Man måste vara beredd på enklare boenden, längre transportsträckor och färre bekvämligheter.
Så planerar du en resa till en avlägsen by
Att besöka en avlägsen by kräver ofta mer planering än en vanlig semesterresa.
Det första man bör kontrollera är hur man faktiskt tar sig dit. En plats kan se nära ut på kartan men ändå ta många timmar att nå på grund av berg, dåliga vägar eller vandring den sista biten.
Det är också viktigt att undersöka om det krävs tillstånd. Supai är ett tydligt exempel där besökare måste ha tillstånd för att vistas i området.
Boendet är en annan viktig fråga. På vissa platser finns hotell och guesthouses, medan andra samhällen bara har enklare lokala boenden.
Väderförhållandena spelar också stor roll. En bergsby kan vara lätt att nå under sommaren men betydligt svårare under vintern. På samma sätt kan ökenområden bli extremt varma under vissa perioder.
Till sist bör man alltid visa respekt för lokalbefolkningen.
Fotografera inte människor utan att fråga, gå inte in på privata områden och utgå inte från att allt i en liten by är en turistattraktion bara för att du själv tycker att platsen är fascinerande.
Det är trots allt människors hem.
När resan blir en del av upplevelsen
En sak som förenar många av de här destinationerna är att själva resan dit är en del av äventyret.
Till Wae Rebo måste du vandra genom regnskogen. Till Supai går det inte att köra bil. Khinalig ligger högt uppe i Kaukasus och Shafiabad ligger långt från de stora turiststråken.
Det betyder att du inte bara kommer fram till en plats och kliver ur en taxi.
Du får se landskapet förändras på vägen.
Du får förstå varför människor har valt att bygga sina samhällen just där.
Och när du väl kommer fram känns platsen ofta mer speciell eftersom du faktiskt har fått kämpa lite för att nå den.
Det är kanske en av de största skillnaderna mellan att bara besöka en sevärdhet och att verkligen resa.
Finns det fortfarande människor som bor i avlägsna ökenbyar?
Ja. Det finns flera samhällen i ökenområden där människor fortfarande lever och arbetar. Shafiabad i Iran är ett exempel där lokalbefolkningen har anpassat jordbruk och vattenförsörjning efter det torra klimatet.
Vilken är den mest avlägsna byn i världen?
Det finns ingen officiell by som kan kallas världens mest avlägsna. Det beror på hur man definierar avlägsenhet – avstånd till närmaste stad, vägförbindelser, befolkning eller restid.
Kan man besöka Wae Rebo?
Ja. Wae Rebo på Flores i Indonesien tar emot besökare och erbjuder även möjlighet till övernattning. Den sista delen av resan måste göras till fots genom bergslandskapet.
Kan turister besöka Supai?
Ja, men området har begränsat tillträde och besökare behöver tillstånd. Övernattning måste också planeras i förväg.
Är Khinalig öppet för turister?
Ja. Khinalig i Azerbajdzjan går att besöka och har blivit mer tillgängligt tack vare förbättrade vägförbindelser. Det är fortfarande en avlägsen bergsby och resan dit kräver planering.
Är Aït Benhaddou en riktig by?
Aït Benhaddou är en historisk befäst bymiljö och ett UNESCO-världsarv. Området är i dag starkt förknippat med turism, men platsen har fortfarande en levande lokal historia och människor som arbetar och verkar i området.
När är det bäst att besöka ökenområden?
Det beror på destinationen, men generellt är vår och höst ofta mer behagliga än de allra varmaste sommarmånaderna. Kontrollera alltid aktuella temperaturer och lokala förhållanden innan resan.
Behöver man guide när man besöker avlägsna byar?
Det beror på platsen. På vissa destinationer är guide inte nödvändigt, medan andra områden kräver organiserade turer eller särskilda tillstånd. För mycket avlägsna platser är en lokal guide ofta ett bra sätt att resa säkrare och samtidigt få bättre förståelse för området.
Sammanfattning
Runt om i världen finns samhällen som vid första anblicken verkar ligga på helt fel plats för mänskligt liv.
I Shafiabad lever människor i utkanten av en av världens mest extrema öknar. I Wae Rebo ligger en liten by högt uppe bland Indonesiens berg och regnskogar. Khinalig klamrar sig fast vid Kaukasusbergen och Supai ligger djupt nere i Grand Canyon.
I Marocko möter den gamla bymiljön i Aït Benhaddou det torra landskapet, medan Dahshour visar hur människor kan leva mitt emellan Nildalens jordbruk och den egyptiska öknen.
Det är lätt att fascineras av hur vackra och annorlunda de här platserna är. Men kanske är det ännu mer fascinerande att tänka på människorna som faktiskt kallar dem hemma. För oss är de avlägsna resmål. För dem är det vardag.
Skriven av
Anna Jörgensen
Resejournalist
