Jardin du Luxembourg – och de gröna stolarna

För mig är Jardin du Luxembourg likamed de typiska gröna stolarna.

De grönmålade stolarna i stål har funnits i parken sedan 1923 och står utspridda lite överallt: runt dammen, längs grusgångarna, i skuggan under kastanjeträden och platanerna, nära rabatterna och vid Médicifontänen, som ligger i en lite mer undangömd del av parken.

Runt dammen sitter människor ofta och läser, pratar eller vilar, medan de små segelbåtarna i trä glider över vattnet. Barnen skjuter försiktigt ut båtarna med en lång pinne och väntar på att vinden ska ta tag i seglen.

Kanske betyder de gröna stolarna lite extra mycket för mig eftersom det ofta var här jag satt när jag pluggade litteratur vid Sorbonne. Då blev Luxembourgträdgården, som ligger mellan Saint-Germain-des-Prés och Quartier Latin, en plats att pausa på mellan föreläsningar och seminarier.

Många gånger har jag även gått hit med en kaffetermos och en bok och satt mig vid väggen till Orangeriet, där trädgårdens citrus- och medelhavsväxter förvaras under vintern. På sommaren används byggnaden för tillfälliga konstutställningar.

Runt omkring pågår vardagslivet i parken, och alla är välkomna. Här finns tennisbanor, lekplatser, schackspelare, en dockteater, kiosker där man kan köpa kaffe eller glass, en fruktträdgård, bikupor, växthus, blommor, joggare och äldre parisare som verkar veta exakt vilken stol som är bäst vid vilken tid på dagen.

Och mitt i allt det levande finns historien.

I fonden ligger det pampiga Luxembourgpalatset, byggt på 1600-talet för Marie de Médicis, italienskfödd drottning av Frankrike och änka efter Henrik IV. Hon ville ha ett residens som påminde henne om Florens, där hon hade vuxit upp. Idag är palatset säte för den franska senaten.

Runt den centrala delen av trädgården kan man också beundra de tjugo vita marmorstatyerna av drottningar, helgon och andra berömda kvinnor ur Frankrikes historia. Där står bland andra Anne de Bretagne, som blev drottning av Frankrike två gånger, och Sainte Geneviève, Paris skyddshelgon.

Här finns också Marguerite de Navarre, drottning, författare och syster till François I, Marie Stuart, drottning av Skottland och en kort tid även drottning av Frankrike, och Clémence Isaure, som förknippas med poesitävlingen Jeux floraux i Toulouse.

Det är helt enkelt kontrasternas park. Marmor och stål. Folkligt och ståtligt. Historia och vardag. Människor som kommer hit för att sitta en stund. Människor som passerar. Och människor som möts.

Kanske är det inte så konstigt att Victor Hugo lät Marius få syn på Cosette just här i Les Misérables.

I Jardin du Luxembourg finns något av det som litteraturen ofta fångar så väl: en blick, en rörelse, ett ögonblick som först kan verka obetydligt men som förändrar allt.

Mitt bästa tips när du besöker Jardin du Luxembourg är att inte stressa genom parken. Försök inte se allt på en gång. Gå in genom en av grindarna, följ grusgångarna, titta på dammen, båtarna, statyerna, träden och människorna.

Och när du hittar en ledig stol, sätt dig där och vila.

Kanske är det just det som de gröna stolarna gör som bäst.

De får människor att stanna upp en stund.