Sluta skambelägga människors drömresor

Det har blivit allt vanligare att håna eller ifrågasätta så kallade “bucket list-resor”. Krönikörer och debattörer varnar för massturismens konsekvenser och riktar kritik mot människor som drömmer om att besöka ikoniska platser. Men allt oftare glider kritiken över i något annat. De har en nedlåtande syn på andras drömmar, menar Nina Jansdotter, beteendevetare och reseinfluencer

Problemet är inte att vi diskuterar massturism. Det är hur vi gör det.

För i många av dessa texter finns en underton av överlägsenhet. De som skriver har ofta redan själva rest till platserna de nu avråder andra från att besöka. De har sett Machu Picchu, vandrat i Venedig eller tagit bilden vid Santorinis vita hus. Men när nästa generation vill göra samma resa, möts de av moraliserande pekpinnar. Plötsligt är det “fel” att vilja åka dit.

Felet med pekpinnar

Det blir en märklig dubbelmoral. ”Jag fick uppleva denna populära destination.  Men du borde avstå!”

Att skambelägga människors resedrömmar är inte bara ineffektivt, det riskerar också att slå fel. För många väcker det snarare en trotsreaktion. Om något framställs som förbjudet eller “fult”, kan det göra det ännu mer lockande. Retoriken riskerar att få motsatt effekt.

Dessutom missar man en viktig poäng. Viljan att resa och upptäcka världen är i grunden något positivt. Den bygger nyfikenhet, förståelse och perspektiv för andra kulturer etcetera. Att reducera detta till en fråga om rätt eller fel resmål blir alldeles förenklat.

Det betyder inte att problemen med massturism ska ignoreras. Tvärtom. På vissa platser är trycket ohållbart och det krävs strategier och praktiska åtgärder. Men lösningen ligger inte i att skuldbelägga enskilda resenärer eller håna deras “bucket lists”.

Lyft fram andra alternativ

En mer konstruktiv väg är att bredda bilden av vad som är värt att upptäcka. Istället för att säga “åk inte dit”, kan vi visa på alternativ. Mindre kända destinationer, lokala pärlor och platser som också erbjuder starka upplevelser men med mindre belastning.

Det handlar inte om att begränsa människors drömmar, utan om att inspirera dem i nya riktningar.

Samtidigt måste vi acceptera att vissa platser alltid kommer att vara eftertraktade. Ikoniska resmål är ikoniska av en anledning. Att vilja se dem är inte ytligt utan det är mänskligt.

Att resa ansvarsfullt är viktigt. Men ansvar börjar inte med skam, utan med kunskap, nyanser och respekt.

Vi behöver en mer ödmjuk ton i samtalet om resande. Mindre moraliserande, mer förståelse. Mindre pekpinnar och mer inspiration.

För i slutändan handlar det inte om att ta ifrån människor deras drömmar utan om att hitta alternativa sätt att förverkliga dem.