Macarons – som små ätbara smycken

Det finns bakverk. Och så finns det macarons – som små, runda, ätbara smycken i underbara pastellfärger.

Lätt frasiga på utsidan, mjuka och lite sega inuti, med olika fyllningar, som till exempel ros, hallon, citron och caramel au beurre salé, en sorts karamell med saltat smör – och en klar favorit hos mig.

Macarons förknippas ibland med Marie-Antoinette och 1700-talets överdåd, men de fanns i Frankrike långt före hennes tid. Den fyllda parisiska varianten, med två mandelskal och ganache emellan, kom betydligt senare och är starkt förknippad med det anrika patisseriet Ladurée.

Ladurée har flera adresser i Paris. Min favorit är den anrika och ursprungliga, tesalongen på rue Royale, som öppnade 1862 och som ligger vid Madeleinekyrkan, nära metrostationerna Madeleine och Concorde.  

På botten- och ovanvåningen kan man sitta och sippa på en kaffe eller en kopp te, och förutom att njuta av bakverken kan man beundra den historiska och mysiga inredningen med väggar i en mjukt grön nyans, takmålningar, förgyllda detaljer och små keruber. Rummen där man sitter känns även mer som privata parisiska salonger än ett stort kafé. Bara det är en upplevelse i sig.

Dessutom presenteras macaronsen som små konstverk, där de ligger bakom glasmontrar, eller är staplade i höga, färgkoordinerade pastellpyramider. Om man vill kan man köpa med sig en typiskt grön ask hem – de vackra askarna är en liten pärla i sig.

Men Ladurée finns inte bara i centrala Paris. I Bois de Vincennes, på 2 route du Pesage, ligger Pavillon Gravelle, ett gammalt paviljonghus från Napoleons III:s tid, omgivet av en romantisk och lummig trädgård.

 Här finns en stor terrass under träden, en porlande fontän, en smidespaviljong och en blomsterprydd gunga.  

Över en liten damm kan man dessutom gå över en bro, dekorerad med stora, konstgjorda macarons i härliga pastellfärger, vilket gör platsen ännu mer lekfull.

Hos Ladurée blir macaronsen inte bara något man njuter av med smaksinnet. De är inte bara små bakverk. De är även färg och form. Och en liten lyx i vardagen. Kanske är det därför jag tycker så mycket om dem.