Del 20; Fem myror är fler än fyra Rolex

Semester är dyrt. Med tanke på alla osämjor runt om i världen – a.k.a krig – stiger ju drivmedelspriserna, och i stort sett allt som har med en solsemester i Spanien att göra. Men lite shopping måste man ju ändå få unna sig? Det är då de kommer fram. I princip varje kuststad som identifierar sig som ett turistparadis har gatuförsäljare. I massor. Dessa är ofta oregistrerade, eller som vi jurister säger, illegala personer. Alltså – de är inte illegala, deras vistelse är illegal. Men som alla andra måste maten komma på bordet. Och då säljer man äkta kopior. Av allt, från fotbollströjor via kalsonger till väskor. För inget säger mer om stilkänsla och chikhet än en äkta kopia av en Diorväska.

Det är lätt att missa skylten som upplyser om att det är böter på 200 € om du handlar kopierade varor. Men å andra sidan sträcker sig turisters spanska knappt till att be om notan, så vad tänkte jag med. Men för alla godhetsknarkare där ute – för det finns väl några kvar, ni som handlar av godheten i era hjärtan så de stackars människorna får mat på bordet – Artikel 274 i spanska strafflagen, någon? Nä, tänkte väl inte det. En äkta kopia på en Hermèsschal trumfar den paragrafen.

Så nästa gång du står där och räknar ut om det är värt risken – kom ihåg att du inte är hjälten i den här historien. Du är bara kunden. Och kunden har, som du säkert vill påpeka, alltid rätt. Fast den här gången: FEL FEL FEL, som Brasse uttryckte sig. Och den här gången, enligt lag.