Del 19; Det har alltid varit varmt

Alltid samma kör. Så fort AEMET och de svenska tabloiderna slår larm om höga temperaturer, dyker de upp: "det är sommar vid Medelhavet, det är normalt", "jag minns i min barndom 1832 hur cykeldäcket smälte som karamell på asfalten - detta är bara klimathysteri", "MP ger oss ångest - det har alltid varit varmt i Spanien."

Visst, klart som korvspad att det alltid varit varmt kring Medelhavet. Men har det alltid varit så varmt att uteserveringar tvingas stänga mitt på dagen, eller att folk kollapsar av att bara försöka jobba utomhus? Knappast.

Ja, det är varmt, och jag fattar - kallt och tragiskt i Sverige, klart ni ska få er dos av sol. Men när termometern kryper mot 36 grader, och luftfuktigheten gör att kroppen upplever 45°C, då är charmen slut. Punkt.

För visst, kommer man ner 2 veckor om året och kan spendera dagarna vid poolen med en Aperol eller vid havet med en öl - då är det klart man inte klagar. 2 veckor är en piece of kaka, som vi säger i Valbo. Men håll ut samma värme i över 3 månader, och plötsligt är det inte semester längre. Det är vardag för oss som bor här.

Tänk om jag skulle få för mig att delge mina tankar om den svenska vintern: "Ååå, 30 cm snö på 2 minuter? Ynkligt, har man inte genomlevt det lätta snöfallet i Gävle 1998 så är ditt inlägg i debatten, ptja, inget värt." Kallt, säger ni? Jag minns som barn minst minus 65 grader, med två par toppluvor på väg till skolan, i motvind, uppför. Och det var innan jag ens hade börjat skolan.

Absurt? Ja. Precis lika absurt som att jämföra en veckas sol med tre månaders extremvärme.

Men just det - om man bott i ett klimat länge har man ju referensramar större än en veckas poolsemester med cava i handen.

Själv åker jag till Gävle i januari. Är det inte spösnö och minus 23, räknas det knappt som vintersemester. Knappast vinter.