Del 15; Innovativ parkering — en nationalsport

Varje sommar är det VM i min stad i Spanien. Vart fjärde år är det OS.

Stopp, säger ni, vänner av ordning. Ja, men nu gäller det inte ordning. Nu gäller parkering — eller som det kallas här: innovativ parkering.

Titta på bilderna. Ta er tid. Vågar ni delge dessa till en lapplisa i det ack så organiserade parkeringssverige?

Och när man tror att det inte kan bli värre så blir det... #trumvirvel ...VÄRRE.

Om du arbetar med distribution i Spanien — kör ut varor av något slag, har pallar, har ett schema — så finns det självklart lastzoner. Det finns skyltar. Det finns markeringar på asfalten. Det finns en hel infrastruktur som på pappret ser helt rimlig ut.

På pappret.

I verkligheten är lastzonen parkerad. Inte tillfälligt, inte av misstag — parkerad, med den avslappnade säkerhet som bara någon med noll oro för konsekvenser kan uppbåda. Lapplisor är nämligen lika vanliga här som fred i Mellanöstern.

Och om du mot förmodan skulle dubbelparkera för att faktiskt kunna leverera dina varor — för det är ju hela poängen med ett jobb inom distribution — så är det du som får böten. Inte den som har parkerat på lastzonen. Du. Som försökte jobba.

Ringa polisen? Absolut. Ta fram din matlåda och vänta. Har du tur kommer de. Om en timme eller så. Kanske.

Spanien må vara bra på mycket. Solen, maten, den avslappnade livsstilen som vi i Del 13 konstaterade gränsar till det kliniskt komatösa. Men parkering kvalificerar inte in sig på den listan.

Det gör däremot kreativitet. Oefterfrågrad, och i många fall lika efterlängtad som ett skoskav på friluftsdagen.