Ash Dykes paddlar 700 kilometer genom Kongobäckenet – kajaken omgiven av krokodiler och flodhästar

För de flesta människor är tanken på att paddla hundratals kilometer genom Centralafrikas regnskog något som snarare låter som handlingen i en äventyrsfilm än som en verklig resplan. För Ash Dykes är det däremot nästa steg i en karriär som redan innehåller flera extrema expeditioner och världsrekord. Nu har den 35-årige walesiske äventyraren inlett den första delen av sitt stora projekt Project Six, där planen är att genomföra sex extrema expeditioner under tolv månader.

Den första expeditionen tar honom till en av världens mest svårtillgängliga miljöer. Rutten går längs Sangha-floden, från Nola i Centralafrikanska republiken till Mossaka i Republiken Kongo, och omfattar mer än 700 kilometer. Till skillnad från många tidigare expeditioner där Dykes har färdats till fots är det den här gången en uppblåsbar kajak som ska bära honom fram genom landskapet. Det är ett kajakäventyr på en helt annan nivå än de paddlingsturer som vanliga resenärer brukar ge sig ut på. Resnytt har tidigare skrivit om några av världens mest spektakulära platser för kajakpaddling, men miljön som väntar Dykes är betydligt mer extrem.

700 kilometer genom Kongobäckenet

Kongobäckenet är ett av världens största och viktigaste tropiska regnskogsområden och sträcker sig över flera länder i Centralafrika. Här finns enorma skogsområden, floder och våtmarker där naturen fortfarande har en helt annan närvaro än i många delar av världen. För Dykes innebär det att själva miljön blir en lika stor del av expeditionen som den långa sträckan på floden.

Enligt planen ska expeditionen ta omkring en månad och vissa dagar kan teamet behöva paddla omkring 30–40 kilometer. Tillsammans med en lokal guide och en videofotograf ska Dykes färdas längs Sangha-floden och övernatta i området längs vägen. Det innebär att expeditionsteamet under långa perioder kommer att vara helt beroende av den utrustning de själva bär med sig och av den lokala kunskapen om floden och regnskogen.

Det är också just avståndet till civilisationen som gör expeditionen så speciell. På vissa platser kan det vara flera dagar till kvalificerad sjukvård och möjligheten att snabbt lämna området är mycket begränsad. Om något händer på en vanlig semesterresa finns ofta hjälp inom räckhåll. Här kan ett problem på floden utvecklas till en betydligt allvarligare situation innan hjälp ens kan nå fram.

Krokodiler och flodhästar väntar längs floden

Sangha-området är känt för sin biologiska mångfald och expeditionen går genom ett landskap där några av Afrikas mest spektakulära djur finns i sin naturliga miljö. Skogselefanter, gorillor, flodhästar och krokodiler hör till de djur som finns i regionen, vilket innebär att Dykes och hans team måste förhålla sig till djurlivet under hela resan.

Från en liten kajak blir mötet med en stor flodhäst eller krokodil dessutom något helt annat än att se samma djur på tryggt avstånd från ett fordon under en safari. Vattnet som samtidigt fungerar som expeditionens väg framåt är också en plats där farliga djur kan befinna sig. Dykes har därför varit tydlig med att djurlivet är en av de faktorer som måste tas på största allvar under färden. Krokodilerna är en uppenbar risk, medan flodhästar kan vara särskilt oberäkneliga om människor kommer för nära.

Samtidigt är det inte bara de stora djuren som kräver respekt. När expeditionsteamet lämnar floden och rör sig in i regnskogen måste de även tänka på var de slår läger. Skogselefanter rör sig genom särskilda korridorer i området och att råka placera ett tält mitt i en sådan passage skulle kunna innebära en mycket farlig situation. Därför blir lokal kunskap en viktig del av expeditionens säkerhet.

Foto: Frans van Heerden/Pexels

De största farorna syns inte alltid

När man hör om en expedition genom Kongobäckenet är det lätt att först tänka på krokodiler, flodhästar och elefanter, men de största riskerna behöver inte vara de som syns på bilderna. Det tropiska klimatet innebär hög värme och luftfuktighet, samtidigt som sjukdomar, parasiter, infektioner och malaria kan bli betydligt större problem än ett möte med ett vilt djur.

För ett expeditionsteam som befinner sig långt från sjukhus kan även en infektion som normalt skulle vara relativt enkel att behandla snabbt bli allvarlig. Därför har medicinsk utrustning, satellitkommunikation och planer för evakuering varit viktiga delar av förberedelserna inför resan. Dykes måste samtidigt hushålla med både vatten och mat och hela tiden planera flera steg framåt.

Det är också här som skillnaden mellan ett vanligt äventyrsresande och en verklig expedition blir tydlig. Det handlar inte längre bara om att upptäcka en spektakulär plats, utan om att kunna hantera situationer där väder, natur, sjukdomar och avstånd tillsammans kan skapa problem som inte går att lösa genom att bara åka hem. För den som älskar äventyrsresor är det här därför ett extremt exempel på hur långt resandet kan dras när bekvämlighet ersätts av uthållighet och noggrann planering.

Foto: Mad Knoxx Deluxe/Pexels

Ska lära av människorna som lever i regnskogen

En annan central del av expeditionen är människorna som lever i området. Dykes ska bland annat tillbringa tid med BaAka-folket, vars kunskap om regnskogen har förts vidare genom generationer. För expeditionsteamet handlar det inte bara om att få en inblick i hur livet ser ut i området, utan också om att förstå miljön de ska färdas genom.

Kunskapen kan vara avgörande när det gäller allt från var man kan slå läger till hur man undviker farliga områden och hur man läser av tecken från djurlivet. I en miljö där en modern karta bara kan berätta en del av historien kan lokal erfarenhet vara minst lika värdefull som avancerad teknisk utrustning.

Dykes vill dessutom dokumentera människorna och naturen längs vägen. Expeditionen är därför tänkt att bli mer än en fysisk prestation. Genom kameror och löpande rapportering ska människor runt om i världen få följa en del av Kongobäckenet som få någonsin får möjlighet att uppleva på plats.

Läs också: Kajakplatser i världen att uppleva

Ett oväntat problem redan innan expeditionen började

Äventyret fick dessutom en problematisk start redan innan Dykes hade kommit ut på floden. När han och teamet anlände till Kamerun upptäcktes att en viktig väska hade fastnat i Paris. Det var inte vilken väska som helst, utan utrustning som var direkt nödvändig för expeditionen. Bland annat fanns pumparna som skulle användas för att blåsa upp kajakerna, tillsammans med tält, mat och vatten.

Situationen innebar att expeditionen riskerade att försenas redan innan den egentligen hade börjat. Dykes berättade om problemet och teamet fick vänta medan bagaget lokaliserades. Efter omkring två dagar återfanns väskan och expeditionen kunde fortsätta enligt plan. Händelsen blev samtidigt en tydlig påminnelse om hur beroende en expedition av den här typen är av att logistiken fungerar.

När man befinner sig i en storstad kan en borttappad väska vara irriterande. Mitt i en expedition i Centralafrika kan samma problem få betydligt större konsekvenser.

Ash Dykes är van vid extrema expeditioner

Kongobäckenet är samtidigt långt ifrån Ash Dykes första stora äventyr. Han har tidigare genomfört expeditioner i några av världens mest utmanande miljöer och bland annat färdats genom Mongoliet, vandrat genom Madagaskar och genomfört en lång expedition längs Yangtzefloden i Kina.